lördag 11 januari 2014

Lördag, go fuck yourself

I natt skulle jag få SOVA. Mmmm, sova. I alla fall mellan midnatt och klockan fem. Men Frank och Björn spelade inte så bra ihop i natt och för Frank och grannarnas skull fick jag rycka in strax efter klockan tre.

När jag sen stapplade upp vid halv nio upptäckte jag att jag var så fruktansvärt hungrig. Som om jag inte ätit på flera dagar! Jag skakade och mådde illa och hetstryckte i mig en banan och sen hörde jag plötsligt "uuuäääähhhh" utifrån vardagsrummet följt av ett stort plask. Det var Julius som kräktes på vardagsrumsgolvet.

Sen torkade jag spya, upptäckte att soppåsen läckte gammalt stinkande fiskvatten, dukade frukost till Charles som satt i soffan och hojtade att han "måste äta frukost nu för jag är så huuuuungrig! NU NU NU NU NU NU NU, torkade lite fler spyor, svabbade äckligt gammalt stinkande fiskvatten, försökte koka gröt samtidigt och bad till högre makter att Frank inte skulle bajsa.

Och just idag leder jag VM i att tycka synd om sig själv. STORT.

Och jag är så omänskligt trött.

Zzzzzz.

6 kommentarer:

Annika sa...

Jag som tyckte rätt rejält synd om mig själv med diskbråcket (antagligen) jag drog på mig i morse. Men jag känner att jag lämnar walk over nu faktiskt. Fy tusan...

Tantaugusta sa...

Been there done that. Stackars människa, du har rätt till guldmedalj i grenen.

Lisa sa...

Just nu kändes det liiiite liiiite pytteliiite bättre i min sorg över att inte kunna få fler barn. Har en femårig guldklimp som inte heller sov om nätterna det första 1,5 året. Den tröttheten...går inte att beskriva. Styrkekramar!

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Ja fy fan, såna där dagar kan man vara utan.

Btw, min son hette också Julius ett tag, typ två månader. Sen blev han en Alfred. Fina namn, båda två!

Camabo sa...

Ta ett djupt andetag (genom munskydd för säkerhets skull) och tänk sedan på att om 60 år är det du som kräks och sitter och skriker att du vill ha frukost nu, nu, nu. Och då kommer du att ha tre kärleksfulla söner som ömt torkar din panna, sjunger vackra vaggvisor för dig och ser till att du får sova ostört i flera flera timmar i sträck.

En klen tröst, jag vet, men tiden går fort med tre barn. Snart är du där ska du se ;-)

Maria sa...

Annika: Men alltså diskbråck, det känns som att det scorar rätt många poäng det också. Hoppas du mår bättre!

Tantaugusta: Tack!

Lisa: Åh, jag är ledsen för din skull! Jag förstår det måste vara en sorg som man bär med sig. Skönt att du i alla fall har din fina femåring (och att hen sover om nätterna!)

I will not: Nehe? Alfred var ett av tre namn vi valde mellan när Julius föddes!

Camabo: Haha! Lovar du att de tar hand om mig på det viset då?