Och så har jag glömt ringa dagis också och säga att barnen är friska och kommer tillbaka i morgon. Handen upp den som är förvånad.

Idag tappade jag bort mina nycklar. Både hem- och jobbnycklar. Det var lite halvbesvärligt eftersom jag upptäckte det när vi kommit hem från barnakuten och klockan var närmare 18 och ingen av oss hade ätit varken mellanmål eller middag (och vi brukar äta middag vid 17). Så barnen grät av hunger i porten och jag ringde Björn, som hade någon slags avslutning på en utbildning han gått på under hösten, för att be honom komma hem. Och jag ringde och ringde och ringde. Och kom till telesvaret varje gång.

Till slut fick jag tag i honom, och efter att vi stått i porten i fyrtio minuter kunde vi äntligen komma in med hjälp av hans nycklar.

Sen letade vi efter Charles nässpray som bara var helt spårlöst försvunnen. Tills Björn frågade om jag kanske haft med mig den till läkaren. Då uppenbarade den sig plötsligt i skötväskan som vi hade haft med oss.

Efter att barnen hade somnat tog jag med mig ficklampan och gick ut till bilen för att leta igenom den ordentligt en gång till. Jag behövde inte ens tända ficklampan för att se nycklarna som låg helt synligt bredvid Charles bilstol. Men det hade väl kunnat vara värre antar jag, det var ju tur att det till exempel inte var bilnyckeln som var borta. Då hade vi nog fortfarande varit kvar på parkeringen vid sjukhuset som kostar typ 400 miljarder i timmen. (För bilnyckeln hittade en sköterska på golvet i entrén just när vi hade kommit, så den hade jag liksom koll på sen).

Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan jag tappar bort den här bloggen.