Två gånger i månaden kommer det en städfirma hit och städar hos oss. Och det är nog den absolut bästa och minst jobbiga utgiftsposten vi har. Om vi plötsligt en dag inte skulle ha råd att anlita dem längre får Björn sälja en njure eller två för att lösa problemet. Av sina egna naturligtvis.
För vi avskyr verkligen att städa. Jag kan inte nog understryka hur mycket vi avskyr att städa.
Och inte nog med att man kommer hem varannan fredag till ett skinande rent hem med nybytta lakan i alla sängar (ja, så sällan byter vi. Och jag kan ju säga att det är ett lyft om man jämför med tiden innan städfirman), man kommer även hem till en lägenhet där ingenting ligger där det brukar. Även i undanplockat tillstånd alltså.
Jag brukar själv till exempel inte lägga decilitermått bland kaffekoppar eller vitlöken i morteln, men jag är absolut öppen för nya idéer. Det är liksom lite spännande, som att gå på upptäcktsfärd hemma hos sig själv.
Jag är rätt säker på att städerskan undrar lite över oss också. Särskilt om hon inte har egna barn. För i sådana fall kan det nog te sig lite underligt att vi exempelvis envisas med att låsa fast kökslådorna med skohornet hela tiden. Det är ju en bit ifrån där vi förvarar skorna liksom. Fast å andra sidan vet man ju alltid var det är då.
13 kommentarer:
Åh va fantastiskt att läsa!
Jag jobbar som städerska och tänker alltid att det måste vara sådär jädrans gött att komma hem till nystädat, nybytta lakan och allt det där andra! :D
Tänk att man på ett så härligt sätt kan göra livet lite mer spännande!
Jag överväger att skaffa mig en också. Tänk att slippa damma och dammsuga, och byta sängkläder! Gud vad sällan jag byter det hemma hos oss. Jag brukar fuska och byta örngott lite då och då (rätt sällan ändå faktiskt), för då känns det nästan som att hela sängen är ny!
Det låter hur härligt som helst! Skulle gissa på att hon flyttade vitlöken för att inte spraya städmedel på den... jag tror inte jag kan komma ihåg när jag senast städade köket med städmedel... det är nog dags för mig med att ta hit en städerska.
Är man jättejättejättelat om man skaffar städhjälp när man bor i en etta...?
Ak: Det är så jävla fantastiskt så jag kan inte nog beskriva det! Alla är glada och nöjda :-)
Brysselkakan: Man får göra sitt bästa liksom.
Stort och smått: gör det! Har ni råd så gör det!
Mika: Hon får lägga vitlöken var hon vill, bara köket är så där fint som när jag kom hem idag :-)
Fru Gårman: Haha! Om vi säger så här, det är väl inte roligare att städa bara för att man bor i en etta? Och tänk vad billigt det måste vara :-)
hej maria! älskar älskar älskar bloggen. jag har lite koll på din bokmanick här på sidan och såg att du bytt bok nu. vill gärna veta vad du tyckte om igelkottens elegans. själv älskade jag den, men så är jag lite skönt akademikerpretto också. när jag inte läser harlequinromaner vill säga. kram linn!
Åh, hade det varit för att mannen min är emot allt vad ROT och RUT heter så hade jag lätt kunnat göra det jag med.
Men tills vi hittar en lösning så är jag familjens oavlönade städerska.
Idag måste jag klaga lite. Du MÅSTE sätta ut någon slags varningstext. Idag skrattade jag så att jag fick hosta, satte i halsen och höll på att kvävas. Jag äääälskar dig ändå!!! Annacarin
:-))))))))))))))))))
linn: Åh, tack fina du! Haha, jag skulle nog också vilja beskriva mig som akademikerpretto, herregud, jag har inte läst vad som kändes som typ 800 poäng vid uni för inget liksom. Men Igelkotten alltså, jag gillade den inte alls. Jag köpte inte portvaktstantens konstiga beteende, det kändes så orealistiskt att hon skulle gå runt hela sitt liv och spela imbecill för att, tja jag vet inte, för att de välbeställda inte skulle veta att hon inte var förståndshandikappad. Och allt hennes filosofiska dravel orkade jag inte ens läsa.Men spännande att höra att du gillade den, vad var det som du föll för?
mimiamelie: Men då kan väl han städa då?
Annacarin: Haha! Du är helt galen.
inkan8: :-)
nej det verkar vara många som kände så för boken. det jag främst föll för var språket, det var så vackert och lättflytande. här kommer akademikerprettot fram: att läsa boken var lite som att titta på en tavla. det bara målade upp en bild. sen tyckte jag om filosofidravlet lite, när hon slängde sig med namn hit och dit så förklarade hon i samma andetag lite snabbt vem det var. då kände jag mig inte så dum i huvudet. och hon gjorde det i förbigående så det inte blev filosofi för dumhuven heller. sen tyckte jag att slutet var för förutsägbart. och modernt. när boken annars var ganska tidlös. förlåt för världens längsta kommentar. älskar böcker bara. (nu läser jag harlequin)(och antropologiböcker)(men jag gillar harlequin mest)(hemligt)
Alltså, jag blir skitglad när nån vill prata böcker, så be absolut inte om ursäkt för långa kommentarer! Jag håller med om att hon gjorde det enkelt för läsaren att hänga med i de filosofiska tankegångarna, men det var ändå tråkigt tycker jag. Och du, hahaha, Harlequin? På riktigt? Är inte det typ samma bok om och om igen men med olika namn på karaktärerna? Men jag ska inte vara dömande, jag läser också skitlitteratur ibland och Harlequin har jag inte läst sen i tonåren så jag minns inte riktigt hur de var.
Skicka en kommentar