Fy fan. Fy fan. Fy fan! Jag hade lika gärna kunnat tappa bort bilnycklarna igår, för bilhelvetet startade inte (urladdat batteri) i morse när jag kom ner med båda barnen som jag plötsligt var tvungen att lämna eftersom Björn fick för sig att kräkas i natt, så jag hann ju inte till jobbet i tid om vi säger så. Nästan en och en halv timme sen blev jag.
Synd bara att det var jag som skulle ha öppnat.
9 kommentarer:
Jag tror jag behåller mig själv ändå...
:-)
Haha, det där har jag tänkt på många gånger. Fan vilken ångest den personalen måste ha som ska öppna på förskolan.
jag antar att man inte blir speciellt poppis om man kommer sent och tio stressade försenade föräldrar står och hänger på låset ;)
Verkar vara en ganska normal vecka. Åtminstone får jag vaga flashbacks från min tid som småbarnsförälder.
Tack gode gud att den tiden är förbi!
Körig period nu?? Kommer ihåg hur det var när man skulle öppna och man märkte att man inte skulle komma i tid, huga...
Åh fy köringen vilken ångest!!
Men just nu lider jag med din Björn.
Varför, ja det förstår du om du går in på min blogg...
:-)
Snygg passning va?
Usch... måtte du klara dig ifrån kräket iallafall...
Jag fick ringa och väcka en kollega. Kändes ju fint. Men dagiset öppnades i tid. Och än så länge inget illamående för mig!
Fick lite flashback där - någon som berättade om 70-talet och det spontana föräldrakooperativa dagis som uppstod varje gång dagis inte öppnade i tid. Föräldrarna turades om att hänga med ungarna utanför dagis, helt enkelt, tills det kom någon. Funkar inte sånt längre?
Karin: jag har faktiskt ingen aning. Vi brukar helt enkelt vara där i tid :-)
Skicka en kommentar