När jag löser problem

Jag brukar tycka att det är lite jobbigt det här med tidsomställningen, inte bara för att det är så satans jävla svårt varje gång att komma ihåg om klockan ska vridas framåt eller bakåt eller ett kvarts varv uppåt, utan också för att jag känner av tidsskillnaden, lite grann alltså. Som att bli lite jet-laggad av att åka en sväng till Borås eller så.

Inte mycket med andra ord, men tillräckligt för att ha svårt att kunna somna på kvällen den första tiden efter att ha ställt om klockan till sommartid. För egentligen är ju klockan alltid lite för tidigt för att gå och lägga sig. Och man måste ju känna efter varje gång det är dags att gå och lägga sig. Och tamejfan om man inte känner sig lite lite piggare varje gång man inser att klockan egentligen är en timme mindre än vad som visas. Och så måste man vara uppe minst en timme till för att det liksom ska bli lite mer balans i kroppen. Och för att man ska bli ännu tröttare morgonen därpå.

Men i år har jag nog kommit på lösningen! Om man bara ser till att vara medvetslös av trötthet så skiter man fullständigt i om klockan är 14 eller 22. Man somnar ändå. Själv har jag varit redo att gå och lägga mig ända sen jag klev upp klockan sex i morse.

Problemet löst med andra ord.