Ja precis

Idag åkte Julius och jag in till stan för att köpa cykelhjälm till mig. Jag har nämligen tänkt börja cykla till jobbet snart (det är därför det snöar ute nu). Officiellt för att inte behöva ta bilen, ni vet, ekonomiskt och miljövänligt och allt det där. Fast egentligen skiter jag ju i det, jag vill bara kunna äta kakor och godis varje dag men ändå vara jävligt snygg.

Hursomhelst, det var mysigt att vara lite ensam med Julius. Jag tror att han uppskattade det också, förutom kanske den lilla incidenten då han blev ensam kvar på bussen när den stängde dörrarna och åkte iväg. Själv stod jag utanför på trottoaren och undrade hur långt och snabbt jag egentligen skulle behöva springa för att komma ikapp bussen, hur snabbt kan jag springa egentligen?

Men som tur var behövde jag aldrig ta reda på det. För chauffören stannade efter en halvmeter, nån av passagerarna tyckte nog att Julius var lite för ung för att åka själv. Och så hade han ju faktiskt inte betalat, han åkte ju bara gratis i mitt sällskap. Så det var ju inte mer än rätt att chauffören stannade och släppte av honom.

Men av Julius reaktion att döma är han i alla fall inte riktigt mogen att åka buss eller t-bana själv till dagis ännu. Kan vara bra att veta. Vi får alltså fortsätta att följa dem ett tag till.

Och nu ska jag inte skriva mer. För jag är så himla trött att jag skulle kunna fortsätta på det här inlägget i evigheters evigheter utan att ha något vettigt alls att säga. Till skillnad från mina vanliga inlägg alltså, då jag alltid säger massor av intelligenta och intressanta saker. Såatte, vi säger så då? Nu går vi och borstar tänderna och lägger oss så att vi orkar med i morgon. Utan att döda någon på vägen till jobbet för att den har fula byxor på sig. Eller kanske bara för att han eller hon ser ut att vara en sån person som aldrig fäller ner toalettlocket efter sig.

För det vill vi ju inte. Döda såna människor alltså. Därför går vi och sover nu. Godnatt.