På vägen dit satt Björn bredvid med sin iPhone som lömsk GPS. När vi närmade oss avfarten där det tydligt var skyltat mot just Kolmårdens djurpark sa han i samråd med den att vi inte skulle svänga av där. Det var ingen bra avfart. Istället skulle vi ta en annan lite längre fram som var hemlig. Den var nämligen skyltad mot alla möjliga olika ställen utom just Kolmården. Men jag litade på dem och körde på. Och körde. Och körde. På den ena vägen mindre än den andra och när vi till slut harvade runt på en sån liten grusväg att man utan att skämmas skulle kunna kalla den för skogsstig avsatte jag GPS:en och bestämde själv åt vilket håll vi skulle köra.
Sen skrattade vi gott åt misstaget och att vi förlorat minst en timme och barnen skrek i baksätet och att vi egentligen inte riktigt visste var vi var. Jag log ömt mot Björn och sa att det absolut inte gjorde något att han förvillat oss ut i ingenting alls, att jag älskade honom och att han var min gullegulleplutt. Plutt. Björn log minst lika ömt tillbaka mot mig och sa att jag var världens bästa som inte brydde mig om att vi körde några mil extra och plötsligt bröt solen fram ur molntäcket och barnen slutade skrika där bak och började skratta istället.
För det var inte alls så att jag var jävligt förbannad på Björn för att han lurat ut oss i skogen där det minsann inte fanns det minsta lilla lejon i sikte, och det var inte alls så att han var lika förbannad på mig för att jag inte kunde släppa det. För vi skulle verkligen inte sitta och gapa på varandra i bilen samtidigt som barnen skrek där bak och vi febrilt letade avfarter att vända på på motorvägen. Så skulle vi aldrig bete oss. Så himla svennigt.
Och inte åt vi McDonaldsmat i bilen heller samtidigt som vi tankade på vägen hem.
Man håller väl högre standard än så.
19 kommentarer:
hahhahaa. låter som du behöver hänga med mig ut på landet nästa vecka. totalgaranti att det inte finns lejon, men däremot älgjävlar överallt. och en döv hund, en nakenkatt och en katt som är totalt blåst. och jag då.
Hehe, jag gillar killar som hellre följer kartan än terrängen. Det finns ett speciellt ord för sådana. Dumhuven, tror jag det är. :-)
Jag älskar din blogg:) Du skriver som det är! Er resa till Kolmården låter som våra bilsemestrer när vi var små, tre systrar som försökte slåss allt vad vi kunde samt två föräldrar på bristningsgränsen...
hahaha-du är glimrande. Glimrande! Tack.
HAHAHAHAHA - du är för rolig du!!! Jag ler när jag läser varendaste inlägg du gör, ja ibland gapskrattar jag också!!! Så himla klockrent!!! Det är alltså inte bara vår familj..? Vad är det med män och GPS/Iphone egentligen?? Ha en härlig helg hörru!!! Stor kram till roliga du!!!
Så skönt att höra att fler har det så bra och fint som jag alltid hävdat att jag och min familj har det (haft det). Men ingen tror mig. Skulle vi skrika åt varandra!? Missat göra bästa matiga matsäcken? Pfut, sånt gör ju bara amatörer. Tur att fler kan bevisa hur det verkligen är.
Fick du se delfinerna?
30+, du kan vara dumhuve! :-)
Björn: Aren't we all? :-)
30+, jojomensan!
Och Maria, hade du bara fortsatt på den där lilla stigen och över den där åkern så är jag säker på att vi hamnat rätt.
Hahahahaaa!!!
Jag avskyr gps i alla de format och utföranden, tacka vet jag en hederlig papperskarta och ögon i huvve!!! :)
Kanske kunde ni titta på några fästingar och myror i skogen (mycket billigare än Kolmården)
Tack för en underbar blogg
hahahaha älskar din blogg och kul att Björn tjafsar ... känner sig träffad
Jag tycker att 3 timmar till Kålmården känns amatörmässig...prova att bila till Italien i en bil utan AC,2 grabbar som slåss nån stop,en dotter som frågar om vi är framme snart när vi kommit till Södertälje och startat från Stockholm,en man med italienskt påbrå(kan bli lite hetsig ibland:) och jag som får psykbryt på allt tjafs...det tar ca 3 dagar att bila till vårat ställe i Italien...men vi är fortfarande gifta:)
Men Hallååå!!!! Gissa om jag ska kontakta din "lille" son när han förstår lite bättre. Han kommer bli så arg. Har du varit i Kolmården var du ju väldigt nära mig, då kunde du ju ha hämtat bidén!!!! Jag kunde tillochmed kört den till mina föräldrar som bor granne med Djurparken (ett stort rosa hus om ni körde förbi det..:) ). Hör av dig nästa gång ni har vägarna förbi, vi har t.o.m sovplats (både tvättstuga o matkällare att låsa in barnen i) om ni vill upptäcka Norrköping, haha. Kram!!
E: Är den blåsta katten och nakenkatten två olika katter?
30+: Det kan eventuellt ha varit det jag viskade för mig själv under tiden. Men jag bekräftar ingenting.
Therése: Tack! :-) Och stackars stackars era föräldrar... ;-)
Tjillevipp morsan: Äsch då. Nu blir jag ju lite generad.
Annika: Tusen tack! Vad gullig du är :-) Hoppas du haft en härlig helg du också.
Singelmamman: Skulle aldrig falla mig in att tabba mig på ett sånt amatörmässigt sätt!
Knasterfaster: Jajamänsan! Från fjärde raden. Precis bakom alla som blev nedstänkta.
Björn: hade vi fortsatt hade vi hamnat i ett kärr. Och blivit en artikel i aftonbladet.
anne: Jag gillar gps. Men gärna i kombination med lite sunt förnuft.
Shamrock: Tack! :-) Och ja, myror hade blivit betydligt billigare...
Senada: tack! :-D Och Björn känner sig nog lite dum ja. Rätt åt honom!
Anonym: Men herregud! Varför? Har ni ingen livslust?
Tina: Hahahahahaha! Tur att han inte kan läsa. Jag hoppas ju givetvis på att hans separation ska få honom att komma över sina känslor.
den blåsta katten har hår och är... blåst.
den nakna katten, har inte så mycket hår och är.... också blåst.
men jo. olika katter är de nog allt. konstigt annars att "se dubbelt" och dubbelgångaren ser ut som något helt annat...
Jag förstår precis hur ni hade det. Vi är skåningar som var i Finland med barn i baksätet, maken körde och jag med makens iPoneGPS som vägvisare. På displayen visade pilen höger medan trevliga damen (dock ej på skånska - eller finlandssvenska) sa SVÄNG SKARPT VÄNSTER! Maken som körde litade som vanligt inte på mig utan hellre på iPhone-kvinnan. Ingen hjälp fick man sedan av finska vägskyltarna heller när man inte kan ett ord finska. Visst log vi också ömt mot varandra...
Annars är jag ett stort fan av din Blogg. Igenkänningsfaktorn är hög även om mina barn är i skolåldern.
E: Kan det vara pälsen då alltså som gör den blåst kanske?
Fru C: Hahahahahaha! Fan vad jobbigt att vara i ett land där man inte förstår skyltarna heller, då blir man nog extra öm och kärleksfull.
Skicka en kommentar