tisdag 27 juli 2010

Jag? Lat?

Jag rensade lite i bokhyllan häromdagen (läs: städade upp för tusende gången efter att barnen kastat ut alla böcker de nådde på golvet) när jag fick syn på en bok om barntrots.

Tydligen är det fler ungar än mina som trotsar. Hursomhelst, i kapitlet om fyraåringar stod det att man redan då kan se om vilken personlighetstyp barnet kommer ha resten av livet: om det kommer bli slarvigt, ordningssamt, lugnt eller massmördare.

Plötsligt mindes jag min egen heta önskedröm från fyraårsåldern: bli skjutsad i rullstol för resten av livet (oklart dock om jag ville bli förlamad eller bara slippa gå).

Men jag tror inte att det säger något om min personlighetstyp idag, det känns lite långsökt. Jag menar, att datorn snart kommer att dö för att jag inte orkat hämta strömsladden som ligger två meter bort har väl ingenting med det att göra. Jag är bara ekonomisk när det gäller min energi.

3 kommentarer:

Knasterfaster sa...

Ha, ha, ha. När jag var i 4-års ålder ville jag kunna stå och kissa som min brorsa. Det var nog för att jag inte tyckte att jag hade tid att sitta ner.
En lite fråga: Hur långt har du läst i Bo går till dagis? Är det en bok du rekommenderar? Ordverifieringen är "bimbar". En bimbo flera bimbar heter det nog.

Anonym sa...

Låter helt sunt! Hur skulle det se ut om man bara sprang och hämtade det man behövde hela tiden? Skulle inte gå att koncentrera sig på någonting.
Släng boken (eller använd den för att sträcka dig efter sladden eller att staga upp hurtsen några inlägg längre ned)
Själv sitter jag om din bok har rätt med två blivande slarviga lata massmördare. Men från vilken planet kommer man om man kan presentera att ens fyraåring uppvisar drag att bli ordentlig, samarbetsvillig, flitig och förståndig som vuxen?
/Anna

Maria sa...

Knasterfaster: Du antyder väl inte på något sätt att jag är en bimbo på grund av mitt val av litteratur? Va? Va? Va?

Anna: I ärlighetens namn låter det som en ganska obehaglig fyraåring. Ingen gillar lillvuxna barn liksom.