I vår familj är det Julius jobb att fylla på toalettpappret i badrummet när det tar slut. Det känns som ett lagom uppdrag för nån som snart fyller tre år, och som alla andra lättlurade ungar har vi fått honom att tro att det är ett roligt jobb också.
Men jag stör mig jävligt mycket på att han inte låtsas se när det är dags att fylla på, att jag hela tiden måste påminna honom om det som nån annan tjatmorsa. Ska det vara så himla svårt att se när det är dags att hämta in nya rullar? Nej, jag skulle inte tro det.
Det blir inga sagor lästa för honom den närmsta veckan kan jag ju lova.
5 kommentarer:
framförhållning och konsekvensanalyser är kanske nästa del i uppfostran?
Ja, jag har redan skrivit upp det som veckans ord för honom.
Marina, det är en Pojke du har att göra med! När har någonsin någon av manligt kön bytt toarulle??? Eller fyllt på??? Det händer bara inte i denna världen.
Ehhh... Maria var det va :-)
Haha, Marina är inget namn jag lystrar till i vanliga fall men jag kan ju göra ett undantag om du gillar det namnet bättre ;-)
Och mina pojkar kommer lära sig det! Om det så ska bli det sista jag göra, så ska jag lära dem det.
Skicka en kommentar