fredag 12 mars 2010

Fredagsmys ända fram till lördag

Goda vänner bjöd min splittrade lilla familj på middag ikväll. Så långt allting väl. Barnen skötte sig hyfsat (bara ett nerbajsat ombyte, lite skrik och ett och annat tjuvnyp) där, men tog igen sitt goda beteende med råge så fort vi kom innanför vår ytterdörr.

Charles kröp hysteriskt skrikande efter mig i hela lägenheten samtidigt som jag försökte fixa välling, medicin och pyjamas. Julius skulle prompt ha jeans på sig och fick spritt språngande galen när han inte fick det och sprang runt i cirklar och skrek tills han blev så uppjagad att han inte kunde skrika längre utan bara utstötte gutturala läten samtidigt som han hyperventilerade.

Nu sover de båda två och jag ska googla på hur man gör när man lider av granatchock. Vore nämligen fint om jag slapp åka in till akuten.

7 kommentarer:

Knasterfaster sa...

http://sv.wikipedia.org/wiki/Debriefing
KRAM!

Jenny E sa...

Usch. Aaaaaandas.

E sa...

å vad jag längtar efter att skaffa barn!

carro5344 sa...

Mitt beslut att inte skaffa barn känns bara mer och mer rätt

sofietholerus sa...

Förlåt. Ska inte upprepas. Men vi kan ju mailas och kanske ta en Skype-fika någon gång. Vill ju inte orsaka att dina barn blir bananas av de hälsar på hos oss - men vi tar på oss hela skulden.
Trevligt att ha känt er.

Maria sa...

Knasterfaster: Haha! Du är roligt du. Jag körde lite debriefing ensam här hemma igår kväll. Visserligen skulle man ju vara fler för det, men det tycks ha fungerat rätt bra. Jag är nog mig själv idag igen.

Jenny: Jag andades och förbannade mig själv för att jag inte köpt godis.

E: Hahahaha! Du kommer aldrig göra det och det kommer vara mitt fel.

Carro: Jag älskar mina barn mer än något annat och vill inte leva en sekund utan dem. Men fan vad livet är bekvämare för dem utan barn.

Sofie: Haha, ni hade säkert haft knark i maten eller nåt. Bara för att jävlas, typiskt er.

Li sa...

HAHA, åh, känner igen mig, iaf med bebisen. Törs knappt skaffa fler barn, tror jag. Lilletösen min kryper efter gråtande och river i byxbenen så fort man står still nästan jämt. Inte i pappan men mig. Vad har han gjort för att förtjäna all lugn och ro, liksom..