Man måste tydligen ha ett jobb

I höst måste jag ha ett jobb. Det känns skitläskigt med tanke på att jag antingen har pluggat eller varit mammaledig de senaste sex åren (ja förutom diverse extrajobb då förstås) så jag vet inte ens om jag fungerar i en arbetsgrupp. Tänk om jag börjar slita i kollegornas byxlinningar för att försöka kika ner i underkläderna om det är de som är skyldiga till eventuell bajs- eller fislukt i rummet. Det kanske bara är fel på avloppet eller ventilationen. Eller om jag tror att måndagsmötet är en föreläsning som jag antingen kan skippa eller ignorera genom att sitta längst bak i rummet och läsa en metro och sms:a samtidigt? För så gör man väl inte på riktiga arbetsplatser?

Ikväll har jag i alla fall skrivit CV. För det tyckte jag var lämplig lördagsunderhållning, så kul är jag. Andra går på krogen, jag skriver CV. Klackarna i taket, tjohej.

Då lärde jag mig också att jag är en outhärdligt torr och tråkig jävel. För hur mycket jag än slipade på de sista fem personliga raderna blev jag aldrig bättre än aptrist. Så med den lärdomen om mig själv går jag och lägger mig. Godnatt.