fredag 19 oktober 2018

Denna ringen den ska vandra

Jag tar alltid av mig min vigselring om jag tränar med skivstång eller kettlebells. Dels får jag ännu värre förhårdnader om den är kvar, dels ser jag framför mig hur tex skivstången liksom skaver och skaver mot ringen ända tills den tillslut är alldeles sönderskavd och trasig? Mycket rimligt.

Hursomhelst, man måste ju göra av ringen någonstans medan man tränar. Någonstans där den inte försvinner. Så för något år sedan lade jag den till exempel i den lilla fickan på träningstightsen, tvättade träningstightsen i tvättstugan såklart och fick sen ringa fastighetsskötaren som kom och skruvade bort något rör och hittade ringen där.

Ah, tänkte jag. I fickan var alltså inte så bra. Så istället började jag knyta fast den i skosnöret på ena skon. "Och det!" sa jag till en man som tränar på samma ställe som jag medan vi väntade på att vårt träningspass skulle börja, "det är genialiskt! För jag tvättar ju inte skorna!" "Ja", sa han, "det låter ju smart. Själv lägger jag alltid min ring på bänken hemma." Jag log snett mot honom och sa att om jag gjorde så skulle jag tappa bort den i samma sekund som jag släppte den med blicken. "Nej, skorna är nog det säkraste kortet!" sa jag glatt och glömde sedan skorna på gymmet i flera dagars tid. Och där fick de stå, med ring och allt, ända tills jag bad Björn svänga förbi där på vägen hem från affären för att kolla om mina skor eventuellt kanske var kvar där. Ringen? Nej den hade jag inte ens tänkt på att den var borta.


2 kommentarer:

Johanna sa...

Haha! Kan helt relatera. Ogillar när den skavs men lägger den också på dumma ställen. Bryggan på landet, låg den tex på i somras medan jag plockade stenar i vattnet och kastade upp mot vår stenmur. Det tyckte axel varvet sådär ställe.
Obs är iofs inte gift än, men förlovningsring.

Maria sa...

Hahahaha! Åh, jag hade också kunnat lägga den på bryggan! Så himla himla dumt ställe?