onsdag 19 oktober 2011

Hjälp

Idag är jag hemma och vabbar med Charles, och efter att ha haft en tung natt gick vi och lade oss igen vid tio för att förhoppningsvis sova en sisådär tre kvart eller timme.

Förhoppningsvis alltså.

Så döm om min förvåning när vi istället vaknade klockan ett. Klockan ett!

Nu är jag, utvilad såklart, men också extremt förvirrad. Är det fortfarande onsdag? Är det ens 2011? Är det dags att äta igen?

JAG BLIR SÅ JÄVLA FÖRVIRRAD AV ATT SOVA FÖR MÅNGA TIMMAR PÅ MITT DAGEN!

Jag hoppas verkligen att det bara gått tre timmar och inte typ 27 timmar. För det blir så himla pinsamt att förklara varför vi aldrig hämtade Julius på dagis den där onsdagen som försvann.


7 kommentarer:

Otaliga projekt sa...

Du gör i alla fall mina dagar lättare med dina inlägg. Sen att det må vara på bekostnad av ditt välmående.... Ja, det är väl bara så helt enkelt.

Anonym sa...

hahahaha Jag vabbar oxå idag.. Men det enda som hände när min tvååring skulle sova middag var att jag somnade istället. Och var precis lika förvirrad som du fast det bara handlade om 10 minuter. Neo skrattade gott när han upptäckte att jag vaknat igen. För HAN skulle fan inte sova!!! Trots han va så trött så ögonen gick i kors..

Bara o bita ihop & se till att tiden går tills det blir kväll o ungen sover för dagen istället!

Tack för ett gott skratt, alltid lika roligt o kolla in här!

/Veronica

Me and my dark secrets sa...

Jag tipsade om din blogg i ett inlägg: http://meandmydarksecrets.blogg.se/2011/october/award-fran-kajsalisa.html

Hoppas fler hittar hit!

mockapocka sa...

Haha!
Känner igen mig på pricken. Har till och med svårt att lägga mig och vila på dagen för att jag är så rädd för att somna. Fast inte för själva sovandet utan för vaknandet.

mockapocka sa...

Har kikat in här några gånger nu. Du skriver väldigt underhållande om vardagen. Det är kul ;)

Helene sa...

Jag blir så glad av dig! Jag blir så glad av att läsa din blogg.. Jag blir himla glad och fnissar och skrattar många många gånger av dina inlägg! Tack snälla för att du skriver om din vardag, rätt och slätt och som det är!

Maria sa...

Men hörni, gud vad ni är rara. TACK!