Om stugan vi hyr

Men blommigt är väl snyggt. I alla rum.



Man blir ju inte alls sjösjuk eller så.

Hej hörselskador

Att åka bil med familjen är så himla mysigt tycker jag. Särskilt när man åker riktigt riktigt långt.

Om man har tur hinner man få tinitus på riktigt.

Packa

Det går så himla mycket bättre att packa om man dricker ett glas vin eller fem först.

Man får liksom så väldigt mycket mer avslappnade prioriteringar då.

Jag menar, vadå kläder till barnen? Det tar ju sån jävla plats i väskan. Det är ju ändå sommar - då ska väl barnen ändå bara springa nakna?

Myselimys

Reeeeeeeeegn. Men det tycker vi ju om. Det är mysigt när hela vår lägenhet är alldeles rå och fuktig och känns som ett tält i ösregn. Vem behöver tält man kan få den mysiga känslan även inomhus?

Nu vill jag ha tillbaka solen. Vem bryr sig om bönder och gröna gräsmattor egentligen?

Jag har en plan: godis och bullar

På lördag åker vi till Skåne. Jag har hört att det är väldigt kallt i vattnet där så idag har jag försökt äta upp mig lite inför det. Ju mer fett desto behagligare att bada liksom.

Depp

Jag känner mig lite nedstämd, det tog rätt hårt att vi förlorade budgivningen på stugan. Och jag kan inte låta bli att tänka att vi ska buda lite till i alla fall, bara fem tusen kanske, för att se vad som händer. Jag menar fem tusen, vad är det i sammanhanget? Och om inte det hjälper så kanske fem till. Och ytterligare fem. Och så kanske vi plötsligt vinner budgivningen och måste sälja våra njurar och kanske lite sexuella tjänster för att ha råd med månadskostnaderna.

Men det kanske det är värt? Eller? Behöver man verkligen två njurar?

Andy Garcia

Rötmånad - vad ska det vara bra för? Så mycket skit som går runt då. Själv har jag drabbats av Andy Garcia-syndromet. Jag ser honom i alla filmer jag ser. Även svenska. Jag som knappt sett honom på riktigt i nån film. Typiskt. Om det åtminstone hade varit någon snygg skådis.

Och hur fan blir man av med det då? Bara vänta till rötmånaden är över? Nån som vet?

Vilka klåpare

Åh alltså Försäkringskassan. Så jävla dåliga. Typ Sveriges sämsta myndighet.

Tydligen måste man anmäla att man ska vara föräldraledig. Annars får man inga pengar. Herregud, det är ingen hejd på allt de kräver att man ska sköta själv. Snart kommer de väl och säger också att man måste betala sina räkningar själv.

Jag? Lat?

Jag rensade lite i bokhyllan häromdagen (läs: städade upp för tusende gången efter att barnen kastat ut alla böcker de nådde på golvet) när jag fick syn på en bok om barntrots.

Tydligen är det fler ungar än mina som trotsar. Hursomhelst, i kapitlet om fyraåringar stod det att man redan då kan se om vilken personlighetstyp barnet kommer ha resten av livet: om det kommer bli slarvigt, ordningssamt, lugnt eller massmördare.

Plötsligt mindes jag min egen heta önskedröm från fyraårsåldern: bli skjutsad i rullstol för resten av livet (oklart dock om jag ville bli förlamad eller bara slippa gå).

Men jag tror inte att det säger något om min personlighetstyp idag, det känns lite långsökt. Jag menar, att datorn snart kommer att dö för att jag inte orkat hämta strömsladden som ligger två meter bort har väl ingenting med det att göra. Jag är bara ekonomisk när det gäller min energi.

Om man ändå är på Skansen och vill ha lite valuta för pengarna

Hur man på effektivaste sätt får sin treåring att sluta ställa så asmånga jobbiga jävla frågor hela tiden:

Treåring: Vad är en järv mamma? Varför ser man inte den? Varför står det trädet där? Varför petar han sig därborta i näsan? Är järvar farliga? Varför är de farliga?

Mamma: Ja de är farliga. De är farliga för att de äter små barn som frågar mycket.

Treåring: (tyst).

Nästan så att inträdet var värt det.

En sorgens dag

Ok, nu slipper ni mitt tjat om sommarstuga och budgivning. Vi förlorade den idag. Hej och hå.

Så vi tröstar oss med sprit, knark och horor här hemma. Eller rödvin och hyrfilm. Men det är väl ungefär samma sak.

Nu tar vi nya tag. Nästa sommarstuga vi är intresserade av ska vi sprida osanna rykten kring på visningen.

Jorå

Det blev inget bloggande igår. Man kan säga att jag regnade bort. Herreguuuuuuuuud vad det vräkte ner. Så därför bestämde jag och Björn mig för att gå hem från några vänner mitt i natten. Det kallas för bra planering. Ett par kilometer i vad som kändes som en enda stor vattenpöl med tunna tygskor, tjipp tjipp tjipp.

När jag kom hem hade mina fötter lösts upp och försvunnit. Så ni förstår kanske att jag inte kunde blogga, jag skriver ju allting normalt sett med just fötterna.

För övrigt drar budgivningen igång igen i morgon. Men jag är inte nervös, nej då. Jag har bara gnagt sönder alla lister här hemma samt nött hål i parketten i vardagsrummet. Men det känns bara fräscht med en upptrampad gångstig runt bordet, man vill ju inte vara som alla andra liksom.

I morgon tänkte jag blanda vin och tabletter för att nå en mer avslappnad känsla. Typ död.

Om allt vi inte gjorde idag (förutom att köra rätt)

Idag sket vi i budgivningen - eftersom alla andra tycktes göra det. Man budar tydligen inte på fredagar - och åkte till Kolmården istället (med mobilerna krampaktigt fastlimmade i händerna så att vi inte skulle missa något eventuellt fredagstrotsande bud ändå).

På vägen dit satt Björn bredvid med sin iPhone som lömsk GPS. När vi närmade oss avfarten där det tydligt var skyltat mot just Kolmårdens djurpark sa han i samråd med den att vi inte skulle svänga av där. Det var ingen bra avfart. Istället skulle vi ta en annan lite längre fram som var hemlig. Den var nämligen skyltad mot alla möjliga olika ställen utom just Kolmården. Men jag litade på dem och körde på. Och körde. Och körde. På den ena vägen mindre än den andra och när vi till slut harvade runt på en sån liten grusväg att man utan att skämmas skulle kunna kalla den för skogsstig avsatte jag GPS:en och bestämde själv åt vilket håll vi skulle köra.

Sen skrattade vi gott åt misstaget och att vi förlorat minst en timme och barnen skrek i baksätet och att vi egentligen inte riktigt visste var vi var. Jag log ömt mot Björn och sa att det absolut inte gjorde något att han förvillat oss ut i ingenting alls, att jag älskade honom och att han var min gullegulleplutt. Plutt. Björn log minst lika ömt tillbaka mot mig och sa att jag var världens bästa som inte brydde mig om att vi körde några mil extra och plötsligt bröt solen fram ur molntäcket och barnen slutade skrika där bak och började skratta istället.

För det var inte alls så att jag var jävligt förbannad på Björn för att han lurat ut oss i skogen där det minsann inte fanns det minsta lilla lejon i sikte, och det var inte alls så att han var lika förbannad på mig för att jag inte kunde släppa det. För vi skulle verkligen inte sitta och gapa på varandra i bilen samtidigt som barnen skrek där bak och vi febrilt letade avfarter att vända på på motorvägen. Så skulle vi aldrig bete oss. Så himla svennigt.

Och inte åt vi McDonaldsmat i bilen heller samtidigt som vi tankade på vägen hem.

Man håller väl högre standard än så.

Kan nån annan ta över ett tag tack?

Jag klarar inte av det här. Mina nerver klarar inte av det här. Jag är rastlös, irriterad, nervös, stingslig, uttråkad, nära ett sammanbrott och svettig.

Jag hatar budgivningar. Jag tror vi skiter i sommarstuga. Det är inget fel i att vara i stan hela somrarna. Stillastående dallrande hetta, sten och asfalt är ju också mysigt.

Lite etik och moral skulle inte skada tack

Jag tycker att det är så himla trist att folk inte kan skilja på mitt och ditt. Vuxna människor liksom.

I morgon är mäklaren tillbaka och budgivningen kommer dra igång igen. Att folk har mage att sitta och buda på vår sommarstuga och dessutom trissa upp priset för oss. Skamligt är var det är.

Jag slår vad om att de har hamstrar.

Spänningen är olidlig

Barnen fäktas just nu ute i köket med vad som låter som metallföremål. Köksknivar? Bestick? Vi vet inte, det är för ansträngande för att resa sig upp ur soffan och se efter.

Vi har i alla fall beslutat oss för att behålla den som vinner. Det här med två barn var nämligen lite jobbigare än vad vi hade tänkt oss.

Och man vill ju helst behålla barnet med mest vinnarskalle liksom.

Jag får ingen luft

Vi har verkligen kommit in i semesterlunken snabbt här hemma. Det är så himla mysigt att få vara tillsammans alla fyra hela tiden. 24 timmar om dygnet. Jättejättemysigt, jag känner att vi verkligen stärks som familj och kommer varandra nära. (Om man med mysigt menar kvävande och hysteriskt alltså).

Och jag är jättejätteglad över att vi har en bag-in-box i kylen. Den kommer nog räcka i minst två, tre dagar. Eller så tar den slut redan i morgon till frukost, för hur var det nu igen: en box om dagen är väl bara bra för hjärtat?

Folk är idioter

Men hallå, jag tror jag dööööör! Nu förstår jag varför man ska bo i hyresrätt som vi gör. Det går ju inte att buda på saker på det här viset. Folk är ju helt galna!

Nu är det stiljte i förhandlingarna till slutet av veckan och lika bra är väl det för jag är alldeles matt efter idag. Det har slängts in det ena budet större än det andra och vissa har dessutom bara varit låtsats-bud. Om mäklaren och alla andra budgivare gick med på att endast ha en röd sko på sig de nästkommande sju söndagarna kunde en budgivare tänka sig att trissa upp budandet med tio procent på ett bräde, men när vi synade den bluffen lade de sig plötsligt och drog tillbaka sitt bud. Så nu får vi ha hur många skor vi vill på oss de närmsta söndagarna, och i vilka färger vi vill, och dessutom sjönk budgivningen plötsligt med ett antal tio tusen. Puh.

Kan man inte bara stänga in alla budgivare i ett rum med sprit, knivar och lite dansbandsmusik? Den som fortfarande står upp när mäklaren öppnar dörren lite senare är vinnare.

Det kallar jag rak och öppen budgivning.

Fast ett par skor blir svåra för hela familjen att tillbringa semestern i

Nej, jag har inte dött. Jag är bara världssämst på att blogga just nu. Det är så mycket annat just nu. Som att supervärmen tycks ha gett sig av, jag dödade en harkrank i vardagsrummet igår och vad mer... Jo just ja, vi håller eventuellt på att köpa en sommarstuga. Lite spontant sådär.

Ni vet hur det är, när man har legat på stranden varje dag i ett par veckor blir man liksom sugen på att göra något annat. Som att shoppa till exempel. Och ny bikini har jag ju redan köpt, så varför inte en sommarstuga liksom. Fördelen med det är man inte behöver må dåligt i ett provrum (och sen skylla allt på belysningen och inte två glassar om dagen i en månads tid). Nackdelen är dock att jag är ett nervöst vrak.

Hur länge håller en budgivning på egentligen? Kan de inte bara ge oss huset?

Fan, jag borde kanske bara ha köpt ett par nya skor istället. Det är mycket billigare och så behöver man inte klä av sig i ett provrum för det heller.

Bring it on

Men vad fan. Här har de varnat för åskoväder hela dagen, och vad får vi? Fem regndroppar. Inte ens den minsta lilla knall. Jag känner mig extremt besviken, var det här allt eller?

Jag vill ju ha blixtar och dunder, så att hela huset skakar och barnen blir rädda och vill komma in till oss och sova, så att ingen egentligen får plats i sängen utan alla ligger obekvämt. Är det för mycket begärt?

Vem måste man ligga med på det här stället egentligen för att få lite åska?

Om hur man snabbt förstör den goda stämningen

- Mmm, jordgubbar och grädde....

- Vad sa du mamma? Duscha? Varför det? Vad menar du med kladdig? Jag är ju bara lite insmord. Typ. Herregud mamma, slappna av lite. Vad gör det om jag är lite gräddig? Jag lovar att inte röra soffan. Så mycket. Kom igen nu, var inte en sån pedant. Vadå 'grädde precis överallt', du får det att låta det som att det vore en dålig sak. Huden blir ju alldeles mjuk och smidig av grädde, det är ju fett och bra. Du vet ju att jag har torrfläckar - vill du inte att jag ska bli av med dem eller? Älskar du inte mig? Nej säger jag ju - jag vill inte duscha! Nej! Neeeeeej! Nej! Hjälp mig snälla nån, jag dör - hon tänker duscha mig!

Så cool är jag

Diskmaskinen dog som bekant för ett tag sen och idag fick vi den nya levererad.

"Nu ställer du inte in sopkorgen och sånt här under diskbänken igen förrän du har kört tre maskiner. Du måste ha koll på att det inte läcker nånstans nämligen. Det kan ju vara ett måndagsexemplar" sa killen som installerade den och spände myndigt ögonen i mig.

"Yeah right" svarade jag spydigt (det kan eventuellt ha varit något jag bara tänkte och aldrig sa högt, svårt att komma ihåg alla detaljer så här många timmar efteråt), och körde igång maskinen, ställde in sopkorgen och gick hemifrån i ett par timmar.

Man är väl en rebell.

Hinner aldrig få en diagnos

Alltså, är det bara jag som alltid råkar ut för att läkaren mitt i undersökningen plötsligt börjar jama som en katt? Det händer mig hela tiden, väldigt irriterande.

Jag måste komma ihåg att anlita en annan läkaren än treåringen här hemma nästa gång.

Snart vänder det

En enda arbetsdag kvar för Björn innan han går på semester. En enda dag som jag och barnen ska försöka låta bli att slå ihjäl varandra för att vi lider av värmeslag hela bunten och egentligen skulle behöva spärras in i madrasserade rum. Med luftkonditionering.

En ynka arbetsdag. Vi borde ha en chans att klara av det (men jag skulle inte satsa stora pengar på det om jag vore ni), kanske. Eventuellt.

Sen äntligen kommer Björn också att vara hemma om dagarna, och jag behöver inte ta alla strider själv längre. Ljuva ljuva tanke.

Då ska vi istället låta bli att försöka slå ihjäl varandra alla fyra för att det bara regnar och regnar ute och vi inte kan gå utan måste sitta inspärrade i lägenheten.

Men de säger ju att omväxling förnöjer.

Andra planer för i morgon

I morgon får Julius sluta tramsa och hålla på och kräkas på morgonen. För jag pallar inte att sitta hemma instängd i en hundra grader varm lägenhet en dag till. I morgon måste jag till stranden! Om han ska hålla på och fåna sig med sånt där får han faktiskt stanna kvar ensam hemma, herregud, han är ju faktiskt tre år. Om jag brer smörgåsar och lägger i kylen kan han väl äta dem?

Man ska inte skämma bort ungarna i onödan.

Dagens planer

Dryga trettio grader varmt och strålande solsken. Känns ju lite lamt att åka till stranden en sån dag tycker jag. Det är bättre och stanna hemma och ha lite kräkfestival istället.

Smidigt

I morse var det en mystisk blöt fläck i soffan. Kanske vatten, kanske en läckande kissblöja.

Jag tillämpade min allra bästa problemlösarteknik på den i alla fall: åkte hemifrån. Och tänk - när vi kom tillbaka hade den försvunnit! Så himla smidigt. Och jag är glad över att jag inte gjorde mig omaket att försöka ta reda på vad det var för något för att sen eventuellt försöka avlägsna den.

För det hade ju verkligen varit onödigt. Nu löste det ju sig på egen hand menar jag.

Ren skicklighet

Idag var det mulet och ganska kallt på förmiddagen. Så då åkte vi till stranden. Jag satt och huttrade med en handduk om axlarna (eftersom jag inte hade med mig någon långärmad tröja) och tittade på Julius som lekte obegripliga lekar.

Sen åkte vi hem lagom till solen kom fram igen och så satt vi resten av dagen i en smällhet lägenhet och försmäktade.

Ibland imponerar jag till och med på mig själv med min fantastiska planeringsförmåga.

Ekonomiskt

I morse hade jag körlektion klockan sju på morgonen. Klockan tio över sju stod jag i köket och pillade mig i naveln och undrade lite över jag skulle äta till frukost. Då ringde mobilen.

Klockan 12 minuter över sju stod jag flämtande och flåsande utanför körskolan utan att ha fixat håret, borstat tänderna ordentligt eller ätit frukost. Som tur var hade jag klätt på mig. Jag tror att min körskolelärare uppskattade det.

Hursomhelst var det väl ingen större skada skedd, det finns ju massor av körskolor som bara har 40 minuterslektioner ändå. Funkar det för dem ska det väl funka för mig antar jag.

Synd bara att jag betalade för 70 minuter.

Allt är tydligen inte ok

Tydligen blir redan trotsiga treåringar ännu trotsigare när det är varmare än i en pizzaugn ute. Och tydligen får man inte hota dem med att gå upp till parkeringen och lämna dem där i den varma bilen medan resten av sällskapet stannar kvar på stranden och badar i ett par timmar.

I alla fall inte av blickarna att döma från sällskapet bredvid. Men alltså, det var ju bara ett tomt hot. Jag skulle ju aldrig göra så.

Inte utan att först veva ner rutorna alltså.

Jag hjärtar sommaren

Alltså, det är så varmt. Det är så varmt det är så varmt det är så varmt. Jag känner hur jag liksom smälter och rinner bort bit för bit. Snart kommer jag inte kunna vifta med tårna för att den delen av hjärnan som reglerar det har runnit bort.

Jag kan inte tänka heller, det är som att det alldeles står stilla. Bara mos. Och barnen blir som ondskefulla och aggressiva vilddjur. De skriker, slåss och tjurar så fort minsta lilla sak går snett. Som att nån tittar på en till exempel.

Men jag klagar inte, aldrig någonsin att jag skulle klaga över det här. Jag älskar värmen, det var det här jag drömde om i vintras när den där jävla snön vägrade att försvinna. Vem vill ha snö när man kan sitta och bada i svett i sin egen soffa klockan nio på kvällen? Den som klagar borde skjutas, det var det här vi längtade efter i mars och ta mig fan om vi inte ska njuta av det nu. Jag ska njuta av det så mycket jag bara hinner innan jag helt har runnit bort. Undrar om det ens kommer bli en fläck i soffan när jag är borta eller om det liksom bara dunstar?

Inte utan min fläkt

Me and my new BFF. Jag älskar den, mer än någonting annat. Jag skulle sälja Björns ena njure om det behövdes för att få behålla den. Undrar om man kan ha den i sängen i natt?

Service

Det finns bra ställen och så finns det bra ställen. På Kanaan-badets kiosk tar de inte bara fem spänn för att värma en barnmatsburk - de tar även tio kronor för att man betalar med kort.

Det kallar jag service. I morgon tänkte jag testa hur mycket det kostar att kasta ett glasspapper i papperskorgen utanför. Jag gissar att det landar på någonstans mellan 5 och 15 kronor.

Men det gör mig inget. Jag betalar gärna extra för bra service. Jag menar, att betala med kort till exempel är ju verkligen en superservice. Tänk bara vad mycket ström de där dosorna man knappar in koden på måste dra, det är klart att de måste dra lite extra för att få det att gå runt. Synd att vi inte hade några kontanter med oss idag att dricksa med. Det får det bli bättring med i morgon.

Sånt man gör när man är kär

Ah, sommar! Man kan sitta på balkongen och dricka ett glas vin och vara romantiska. Vi har till exempel ritat upp olika rondeller och pratat om vilken fil man ska köra i och när man ska blinka åt vilket håll. Jag tror aldrig att jag har varit så kär som efter i kväll.

Jag är så glad över att gnistan fortfarande finns kvar.

Stridslysten. Typ

Nu har jag varit hemma med Charles i över ett år. Vi kunde av olika anledningar inte dela den här föräldraledigheten, och det börjar kännas nu. Satan vad det känns. Jag håller så sakteliga på att förlora förståndet tror jag.

För ärligt, att vara föräldraledig är ju typ världens sämsta jobb om man ser till arbetsvillkoren. Man har aldrig några raster, jobbar betyyyyyydligt mer än 40 timmar i veckan, har inte ens någon restid till och från jobbet att vila upp sig på, får kläder nerfläckade hela tiden, har ständigt sovande jour utan att få extra betalt för det, får knappt betalt överhuvudtaget trots den enorma arbetsinsatsen -hur i helvete kan facket tillåta den här sortens arbete egentligen?

Jag kräver ett fett skadestånd för att jag behövt slita ut mig på det här viset i drygt ett år nu. Jag är beredd att ta det upp till högsta instans - bring it on!

Eller så nöjer jag mig med lite choklad. Det beror på hur sötsugen jag är vid förhandlingstillfället.

Tur att inte storebror var hemma

Vad ska man säga? Jag trodde ju att det skulle ta betydligt längre tid än så här innan de började sno kläder ur varandras garderober. Men vad ska jag säga när han är så jävla snygg i storebrors tröja? Man kan ju inte bli arg på en ettåring för att han vill matcha sina nya sandaler. Det kan man faktiskt inte.

Låt pengarna rulla!

Vi har precis varit ute och ätit, bara Björn och jag. Känns lite dekadent och slösaktigt dock, det var ju ändå bara ungefär 1,5 år sedan sist.

Man vill ju inte hamna i Lyxfällan liksom. Jag har nämligen hört att kameran lägger på minst fem kilo.

Inskränkta jävlar

Folk tittade så konstigt på mitt barn i parken idag. Det gör mig lite irriterad faktiskt, att de inte kan vara mer öppna än så.

Lila är faktiskt ingen tjejfärg. Det kan alla som vill ha på sig.

Bajs för extra komfort

Det luktar bajs om vår soffa. Ska det vara så? Det är nog bäst att jag låter det vara och går och lägger mig istället. Jag vill ju inte göra något överilat.

Varför anstränga sig i onödan?

Efter att jag nattat barnen tidigare ikväll gjorde Charles allt annat än att försöka somna där inne. Istället kröp han omkring, slog i lådor, skrattade, bankade och tjoade.

Själv tog jag lite glass och gick ut och satte mig på balkongen där trafiken på gatan nedanför dämpar effektivt alla ljud inifrån lägenheten.

Man är väl en problemlösare.

Tur för mig

Det känns skönt att jag inte behöver ha tråkigt ikväll när Björn är i Malmö. Det hade ju varit hemskt tråkigt om jag inte hade haft något annat att göra än sitta i soffan till exempel.

Tjejblogg

Jag har en känsla av att jag driver en tjejblogg. Det måste vara alla mina modetips, dagens outfits, bilder på nagellack och prat om ansiktsmasker som gör det.

Men jag vet att det är några killar ändå som läser. Men är ni fem eller femtio? Jag gör en liten sån häringa enkät/omröstningsgrej här bredvid och så kan ni väl berätta vad ni känner er som idag? (Det sistnämnda skrev jag mest för att vara politiskt korrekt. Man vill ju inte trampa någon på tårna liksom, försöka tvinga på ett kön. Det är tydligen väldigt förtryckande).

Och ja, jag vet att det är dumt att göra det här i juli när över hälften av er är på semester. För så måste det vara, antingen det eller att hälften av er tröttnat på mig. Så alltså är det självklart att ni är på semester utan uppkoppling. Men vi gör det här ändå bara för skojs skull, ok?

Karma?

För några dagar sen lade min telefon av helt. Den lägger konsekvent på sig själv varje gång nån ringer och det blev inte bättre av att jag slängde den i golvet. Jättekonstigt. (Nu har jag fått låna en sån här av min mamma. Det är mycket bättre, nu kan jag varken ringa eller sms:a själv. Men jag kan i alla fall svara ibland. Jävla skittelefon).

För att fortsätta på listan, vår tvättmaskin lade av i helgen, vår diskmaskin beter sig väldigt underligt och igår fungerade inte vår internet, inte heller Björns 3G via hans iPhone (Telia) och naturligtvis inte heller mitt 3G i min telefon (3). Det var total radioskugga i vår lägenhet.

Vad är det som händer? När går bilen sönder? Hur länge ska det vara på det här viset?

Så Karma - FÖRLÅT SÅ JÄVLA MYCKET FÖR ATT JAG FÖRRA ÅRET SKRATTADE ÅT EN BLIND GUBBE SOM FÖRSÖKTE GÅ SIN VANLIGA VÄG TILLBAKA FRÅN BUSSHÅLLPLATSEN TROTS ATT DE GRÄVT UPP VÄGEN DÄR! Jag fattar vinken, ok? Blinda människor är också människor. Jag ska inte skratta åt dem något mer. Laga vår tvättmaskin nu.

Folk

Ibland går jag ut och går en snabb promenad med Charles direkt på morgonen när han vaknar, oftast runt sexsnåret (jag höll på att skriva att jag brukar göra det men det kändes lite väl magstarkt att börja veckan med att ljuga. Framåt en onsdag torsdag däremot kommer den här bloggen inte innehålla ett enda sant ord. Som vanligt alltså).

Vissa dagar måste jag nämligen göra det innan Björn har hunnit gå till jobbet om jag ska ha en chans att gå snabbt den dagen, för sen Julius gått på sommarlov blir det nämligen inte många raska promenader. Det blir som mest hastigheter upp till en eller två kilometer i timmen om han är med, dagens treåringar är såå inte i form, I´ll tell you that. Annat var det när vi var unga och man tvingades gå en mil klockan fem varje morgon för att hämta vatten. Oavsett årstid. Jag har lite löst funderat på att ha något slags boot camp för honom i sommar för att råda bot på det här problemet, men jag har struntat det hittills för att jag har en känsla av att folk skulle titta ogillande på mig om jag drillade honom med hjälp av visselpipa. Det och att jag inte känner mig så jättebekväm i bara sport-bh och löpartights.

Hursomhelst, jag känner mig så jävla duktig när jag går på de här promenaderna att det nästan blir svårt att hålla ett bra tempo på grund av alla gånger jag måste klappa mig själv på axeln för att jag är så bra, och jag tror varje gång att jag kommer vara helt ensam ute. Jag menar, kom igen, vem är ute frivilligt klockan sex på morgonen? (Om man inte är på väg hem förstås). Men det är ju alldeles proppat med folk ute! Och vet ni vad det värsta är? De flesta springer! Hur är man funtad då? Vem går ut och springer så tidigt? Vad är det för fel på dem?

Vet de inte att för mycket motion kan vara farligt?

Kan jag få en tråkig jävla semester utan guldkant tack?

Men herregud vad besvärligt! Jag blir stressad bara av att tänka tanken. Först ska man sysselsätta ungarna om dagarna, försöka att inte bli semesteralkoholist på kuppen, låta bli att slå ihjäl sin respektive, skaka ur all jävla sand ur handdukarna innan någon dum idiot (oftast jag) glömmer bort att de är fulla med sand och lyfter upp dem ur väskan i hallen så att hallgolvet plötsligt får en yta av två centimeter sand, försöka laga mat som ingen vill äta för att det är för varmt, bre 38 mackor varje morgon att ta med till stranden, hindra ettåring från att dränka sig i sjön, natta övertrötta barn som skriker så högt att grannarna i huset mitt emot tittar ut genom fönstret för att se vem det är som försöker döda en katt, och försöka att inte dö av värmeslag samtidigt.

Och så ska man tydligen ha sex om kvällen efter allt det där! Och inte nog med det, man ska få ihop det med andra par! Jag blir alldeles matt. Jag vill fan inte förgylla min semester. Jag vill bara överleva. Utan att döda någon eller behöva ta in på rehab till hösten. Är det verkligen så mycket begärt?

Ica Maxi - mitt nya andra hem

Det bästa med att ha ett barn som har fyllt tre: man får lämna in dem på barnpassning på Ica Maxi medan man handlar. Hallelujah! Jag tror att vi ska börja handla ofta där. Typ flera gånger om dagen. Eller helt enkelt varje gång han trotsar.

Det kommer bli dyrt, men det är det värt.

Kalla mig blomexpert

Några vänner till oss är bortresta ett par veckor och har bett oss att vattna deras blommor under tiden. Jag ville bara säga att det går jättebra. Blommorna mår toppen.

Syskon gör saker tillsammans

En kvart efter bajsincidenten går nästa barn in i köket och kissar en stor pöl på golvet.

Varför? Varför trodde vi att en flaska vin skulle räcka för ikväll? Nästa fredag tänker jag satsa på en box.

Överskattat med rena kläder

Vår tvättmaskin tömmer inte ut vattnet och det luktar bränd koppling (inte för att jag vet hur det luktar, jag har naturligtvis aldrig bränt någon koppling) inne i badrummet. Men det är väl ok? Det är väl inget problem menar jag. Gustav?

Härligt härligt

Ah, inget avslutar en bra middag som lite bajs över hela vardagsrumsgolvet.

Dagens projekt

Vi köpte en ny säng till Julius på Ikea igår och direkt när jag öppnade kartongen i morse och såg alla bräder som skulle skruvas ihop med varandra fick jag ett lätt svimningsanfall och bestämde mig för att han faktiskt inte behövde en ny säng.

Men barnen intygade att de kunde fixa det själva istället. Så jag lät dem hållas. Julius blev överlycklig över att få använda borren, och Charles... Ja han blev glad över att få äta på ett par strumpor. Man kan redan nu ana en viss skillnad i ambitionsnivå bröderna emellan om vi säger så.

Efter ett tag struntade Charles helt i snickrandet och gick över till kalsongerna istället. Jag tror att han eventuellt försökte täta sprickor och ojämnheter med dem. Men jag vet inte säkert, det är inte direkt så att han pratar och kan förklara sig.

Hursomhelst, hur resultatet blev har jag ingen aning om. Jag gick och satte mig på balkongen istället. Man vill ju passa på att pressa medan solen skiner liksom.

En liten fråga bara

Gäller det även sån där choklad med chili? För i så fall kan jag tänka mig sån. I bantningssyfte alltså.