torsdag 24 september 2015

Min inneboende

Jag har som sagt inte mycket stress i mitt liv just nu. Om man räknar yttre faktorer det vill säga. Men det är som att stressen struntar i det, och bor i mitt bröst i alla fall. Den bor där och tar varje tillfälle i akt att vråla och skrika där inne och den gör att det liksom suger i hela bröstkorgen. Den skapar väl nåt jäkla vakuum eller nåt där inne när den håller på att vråla så där. Och det behöver inte vara stora saker, tvärtom. Stressen är verkligen inte nogräknad när det gäller sånt. Det kan vara så enkelt som att jag har bilen till jobbet och kommer iväg fem (fem!) minuter efter att jag slutat. Då börjar det genast bråka där inne om att jag kanske inte kommer få någon parkering, alla platser kommer vara tagna och vi kommer alla att dö. Typ. Stressen beter sig verkligen som att alla motgångar leder till totalt haveri.

I morse var jag och tränade innan jobbet och sen skulle jag möta upp barnen utanför skolan för att följa dem in. Men de var några minuter sena och när jag stod där utanför skolgården och såg alla andra komma, alla utan just mina barn, var det som att jag fick en hjärtattack av stress. 

Jag. Klarar. Inte. Av. Tanken 

på att komma några minuter sent till jobbet. Jag ringde Björn och vrålade könsord i telefon och svor över barnen som vägrade dyka upp, jag vankade av och an och när de äntligen dök upp svor jag och skällde på dem för att de var sena och var ytterst otrevlig när jag sa hejdå. Jag höll på att backa in en bil när jag skulle svänga ut från parkeringen och om blickar och svordomar kunde döda skulle vi inte haft ett enda rödljus kvar på vägen till jobbet. Stressen var som ett VRÅLANDE monster inne i bröstet på mig när jag äntligen kom fram till jobbet. Två minuter försent. Jag skojar inte, jag var alltså två minuter sen. Och bara jag tänker på det nu svider det i hela bröstet. 

Så även om jag inte håller på att bränna ut mig behöver jag nog lite hjälp. För jag orkar inte bli så här sjukt stressad och otrevlig över alla miljoner småsaker varenda eviga dag.

(Jag kan eventuellt även högt ha mordhotat rödljuset vid övergångsstället vid skolan som vägrade slå om till grönt i samma sekund barnen kom. Övriga föräldrar som stod där tittade i alla fall lite dömande på mig).

6 kommentarer:

4everfine sa...

Låter väldigt jobbigt att ha det så :( Har du det alltid så? Eller är det kanske ihopkopplat med pms? Pms kan ju göra en galen.

Oavsett vad, hoppas du får bra hjälp!

Kominken sa...

Låter klokt! Kontakta företagshälsovården eller din vårdcentral som ett första steg. Det finns hjälp att då, men man kan behöva armbåga sig fram ibland.

Helena sa...

Låter helt klart som du är på väg in i den berömda väggen. Precis så där var jag också. Till slut kontaktade jag en läkare, grät mig igenom samtalet och blev sjukskriven. Jag fick receptet att ta en promenad VARJE dag. Det tog några veckor innan jag kunde ta till mig världen utanför igen men oj så mycket bättre det blev. Det är svårt att bli sjukskriven från vardagen men att slippa gå till jobbet på morgonen underlättar. Att bara ta den där dagliga promenaden och sen inte göra någonting, det är vad du behöver.

Anonym sa...

Åh jag vill rädda dig. Jag blir så orolig när jag läser detta. Det har gått två och ett halvt år sen jag kollapsade och det har inte varit lätt att komma tillbaka. Eller man kommer inte tillbaka. Man blir aldrig sig själv riktigt. Och det är det svåraste för man glömmer att man inte orkar och kör på och rasar en bit ibland och får panik för det får inte bli så illa igen. Det som verkligen hjälpte mig var en behandling som ges av sjukgymnaster och som heter basal kroppskännedom. Maila mig om du vill så får du mailsdressen till den bästa i Stockholm. 100kr per gång tills högkostnadsskyddet slår till.

Helena sa...

Hej..
usch vad jobbigt det där lät... stressigt som attans. Ännu värre när stressen känns fysiskt.

Jo, jag vill ju inte använda detta som någon marknadsföring eller så.. men jag har följt din blogg i ett bra tag nu och själv håller jag på att starta eget.

Jag håller på att utbilda mig till Life Coach.. och ger nu 4 st gratis behandlingar (EFT behandlingar). Om du har lust alltså. De sker över skype.

http://ypshelena.blogspot.com/

Kram kram

Maria sa...

4everfine: Ja, det är ju lite påfrestande i längden det är det ju. Det är inte PMS, men det blir ju inte direkt bättre med det heller.

Kominken: Så himla jobbigt det här med att armbåga sig bara :-(

Helena: Jag tror tack och lov inte att jag behöver bli sjukskriven riktigt ännu, men jag behöver nog definitivt hjälp med att hantera stressen.

Anonym: Åh, jag känner för dig! Jag hoppas att du mår ok idag?

Helena: Tack för tips! Jag ser vad VC kan erbjuda först bara, det känns enklast.