måndag 3 mars 2014

#3

Idag lämnade jag min älskade lilla korv i hans pappas förvar och gick till jobbet igen för första gången på vähäldigt länge.

Och vet ni, det gick bra! Vi överlevde båda två (även om en kollegas obetänksamma och aningens dömande kommentar om att "det är väldigt tidigt att börja jobba igen när bebisen bara är sju månader" sved oväntat mycket. Varför den ens sved vet jag faktiskt inte, det var ju inte så att jag lade honom bland bananerna på Ica och hoppades på att han skulle finnas kvar efter arbetsdagen).

Sen kramades vi extra mycket hela kvällen.








13 kommentarer:

Colombialiv sa...

Vilket idiot till kollega. Sexistisk (barnet har ju för bövelen en till förälder) och trångsynt (i hur många länder förutom Sverige finns det överhuvudtaget sju månaders föräldraledighet, TOTALT?).

Kram!

Singelmamman sa...

Jag lämnade mina barn med sin pappa när de var sex månader. De har överlevt och är, hör och häpna! 20 och 18 år! Så låt det inte svida något mer.

I will not keep calm and you can fuck off sa...

VARFÖR ska folk säga sånt där? Jefla idioter. Du börjar jobba när det passar er. Punkt.

(Den där tröjan däremot, ska barnet verkligen ha den på sig?)

Annika sa...

Men SUCK! Ja hur ska barnet klara sig med bara sin PAPPA??
Som för övrigt satt på Frank en väldigt fin tisha 😁

Fia sa...

Jag tycker det är sjukt tidigt att börja jobba efter 10 pappadagar...eller?

Karin sa...

Man blir ju nyfiken om det var en kvinnlig eller manlig kollega och lite sugen på att fundera ut lämpliga svar på en sådan kommentar:
– Ja visst är det väl underbart att bebisen är lika förtjust i sin pappa som i mig!

Johanna sa...

ÄR DET SJU MÅNADER SEN HAN FÖDDES???
Jösses. Känns som typ två veckor!

Casa Annika sa...

Tidigt?!?
Det är väl helt otroligt bra att man ens kan FÅ så lång föräldraledighet!
Och inte bara att man kan vara hemma med barnet utan att få sparken under tiden, utan dessutom få betalt samtidigt! (Sverige är fantastiskt. När vår lilla kommer slutar jag att jobba för ett tag, och någon inkomst blir det inte förrän jag börjar jobba igen. Det kommer at kännas...)

Anonym sa...

Äsch, strunta i kollegan och tänk istället på vilken fantastiskt bra mamma du är som låter Frank få bonda med sin pappa. Det är ju superbra för alla ju! Hälsar Anna

Maria sa...

Tack för pepp och stöttning hörni, ni är bäst! Kollegan är väldigt snäll och menade nog inte att vara dömande och jag vet som sagt inte varför det sved. Jag har inte det minsta dåligt samvete gentemot Frank, för jag vet att han har det precis lika bra hos sin pappa som hos mig. Men det är väl det att jag inte vill att folk ska tro att jag inte är intresserad av honom, att jag inte bryr mig. Som att alla vet att en riktig mamma inte väljer frivilligt att gå tillbaka till jobbet efter så kort tid.

Jenny sa...

Märklig kommentar och väldigt idiotiskt.

Precis som en kändismamma sa (och som även har en man som även han är känd)..

"Det är tur jag har en så engagerad pappa till mitt barn"

??

-skulle man säga tvärt om?
"Vilken tur att jag har en så engagerad mamma till mitt barn"...

... Kul stilstudie på placeringsstilar 😉

Westrahult sa...

Allt är redan sagt av alla andra!

Johanna sa...

Håller med om allt ovan osv, men också:

Vilken Hollywoodhår du har! Så snygg.