Konversation hemma innan vi åkte:
Jag: Vi tar med oss Charles matstol till Skåne va?
Björn: Ja absolut! Annars kommer vi aldrig få äta i fred.
Jag: Ja, den känns verkligen superviktig.
Sen lämnade jag den i hissen hemma. Men det är väl tanken som räknas, eller hur var det nu igen?
5 kommentarer:
Äh! Charles skulle ändå bara ha ätit upp den så fort han fick chansen och då skulle han säkert ha blivit hård i magen och gnällig(are).
äh vadå? "kenta" kommer ju ändå bara sitta i soffan när han e trettio och käka ravioli direkt ur burken... DET HAR VI REDAN GÅTT IGENOM! sluta nu upp med att skämma bort honom. är ingen idé. ;)
Kom du ihåg barnen?
Det hade varit bättre om du fått med dig stolen och glömt Charles. Stolen hade du kunnat sälja.
Camabo: Hahahaha! Nehe, sååå himla glupsk är han inte. Han brukar faktiskt hålla sig ifrån möblerna ;-)
E: Återigen. Du kommer bli en fantastisk mamma!
Tant Björn: Ja. Tyvärr.
Knasterfaster: Nja, stolen rev inte hela lägenheten när vi var borta (för det var tydligen där vi lämnat den). Det hade Charles gjort.
Skicka en kommentar