Och idag kom jag på att det innebär att jag faktiskt inte får vara med barnen varje sekund varenda dag.
Snyftsnörveltårarmascaraihelaansiktet.
Jag tror jag ångrar mig, jag är hemmafru resten av livet. Att ha pengar och vara vid sina sinnens fulla bruk är väl ändå rätt överskattat, eller?
5 kommentarer:
Du avslutar inlägget med ett frågetecken, säg till mig om du får någon klarhet! Jag vet inte alls vad jag ska tro om det där... Tokig hemma eller tokig borta vilket är bäst?
Jag var hemma med barnen i 9 år. Do I need to say att det var underbara år, även om det blev pannkaka på längden och tvären? Jag mådde gott, barnen mådde gott, hela familjen mådde gott, trots all pannkaka...
Och eftersom jag aldrig bofade under de åren, så visade det sig att FK hade på något konstigt vis lyckats registrera de två äldsta barnen med "föräldrar saknas" när jag väl skulle bofa med äldsta sonen. Detta blev en liten notis i landets alla tidningar och förstasidesnytt i vår lokaltidning! :)
Jag känner igen mig så väl. Jag grattade dig till ditt nya jobb när du bloggade om det vet jag och skrev då att jag var i samma sits. Det känns som att vi fortfarande är lite i samma sits. Även jag lyckades få ett jobb, grattis till mig ;-) Det ska bli så skönt att börja jobba i höst. Innan sommaren kände jag bara att jag orkar inte vara hemma minst ett halvår till och så känner jag fortfarande men nu har också tankarna på hur lite lite tid med barnen jag kommer att få dykt upp. Inte roligt, inte roligt alls. De är ju mina underbara, härliga, älskade, bråkiga och besvärliga ungar och jag vill tillbringa massor med tid med dem.
Knaada: Nej, jag vet inte heller. Tokig som tokig kanske?
Anne: Haha! Stackars föräldralösa barn!
Therese: Jag vet PRECIS vad du menar. Och grattis till jobbet!
Vi är nog många som kan skriva under på den där totalsplittrade känslan. Jag grät typ var tredje dag av frustration/trötthet när jag var hemma, men också minst en gång i veckan av tanken på att måste jobba och inte få träffa dottern varje sekund! Logiskt och fint, not.
Skicka en kommentar