Äntligen har vi fått kidsen att sova efter lunchen. Nu blir det fredagsmys i personalrummet!
fredag 27 augusti 2010
Det är ju ändå löningsfredag
Äntligen har vi fått kidsen att sova efter lunchen. Nu blir det fredagsmys i personalrummet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
SKÅL! Jag ska på personalfest ikväll, efter jobbet. Det serveras ingen sprit då för policyn är att det inte får göras. Jag skulle mycket hellre vilja jobba inom barnomsorgen!
Maria - glöm inte IKEA imorgon!
WOW!
Nu blev jag imponerad!
Knasterfaster: Fan! Jag hinner inte i morgon. Får ta igen det nästa helg.
Anne: Det bästa är att jag gick hem med tre av flaskorna ;-)
Jag gillar din blogg stenhårt (och jag är MYCKET kräsen när det gäller just bloggar, let's face it, det mesta är ju skit. Men inte din :) En undring bara, är du inte rädd för repressalier, med tanke på hur du framställer ditt arbete och tillhörande bilder du lägger ut? Jag tänker att kommunen kanske skulle slå bakut, du skrev ju häromsistens att nån annan personal (var det väl) också läste vad du skrev. Eller är det bara jag som är paranoid och rädd att Storebror ser oss?
Emelie: Tack! Vad glad jag blir! Och när det gäller jobbet så ska jag väl erkänna att jag inte direkt har nån vidare strategi. Jag hoppas att mina kollegor förstår att jag inte sitter och dricker vin på arbetstid - de har ju ändå valt att anställa mig liksom så de måste ju kunna se bortom det mesta av det jag skriver - men det viktigaste är väl antar jag att inga föräldrar kan härleda mig till den här bloggen. De träffar jag ju inte i samma utsträckning så det är väl kanske lite för mycket begärt att de ska kunna lära känna mig tillräckligt mycket för att förstå vad som är skämt och vad som är allvar. Jag skulle dessutom heller ALDRIG blogga om nåt av barnen på jobbet, det är inte mina barn och jag har ingen rätt att prata om dem annat än med mina kollegor.
Men jag måste erkänna att jag blev otroligt chockad och litepyttelite rädd först när en av mina nya kollegor sa att hon läst bloggen.
Som tur är finns det ganska många som heter Maria, så det borde vara ganska svårt för alla som inte vet vad mina barn heter, att koppla mig till den här bloggen :-)
Man har ju många gånger undrat om ens egna barns dagisfröknar reflekterar över sitt arbete på ett liknande sätt eller om de är så där äppelkäcka hela tiden...
Jag hoppas (och tror) att de flesta faktiskt besitter nån slags humor... För äppelkäck kan det ju inte vara nån som mår bra av i långa loppet.
Skicka en kommentar