fredag 6 december 2013

Som dr Jekyll och Mr Hyde ungefär. (Fast ändå inte)

Dagtid: Då är jag människa. Jag gillar att vara människa. Man kan äta, dricka, titta på tv och kramas. Bland annat.

Nattetid: Då är jag napp. Då kan man göra ingenting annat än att ligga stilla och vara napp. Det är verkligen skittråkigt.

Människa vs napp 100-0 alltså.

5 kommentarer:

Annika sa...

Å gud, så där har jag det med. Sju veckor nu, med inte mer än tre timmars sömn i rad vid ett fåtal gånger. Oftast en och en halv. Hur länge ska det vara så här??

Fröken K sa...

Oj som jag mindes nu. Det här inlägget ska jag spara som en påminnelse att ta fram när mina äggstockar börjar viska om att fånga dagen och ta sista chansen på att få producera ett litet liv till. För precis så var det för mig med, två gånger om. Hua.

Sanna sa...

Jag också napp! Precis just nu faktiskt. Man kan surfa på mobilen samtidigt! Tips från en erfaren napp >6 månader...

LillaUlle sa...

Been there, done that, och höll på att bli gaaaalen. De tre första månaderna vägrade hon dessutom vara hos någon annan än mig och skulle absolut inte ligga i vagn eller babysittern eller någon annanstans än i min famn. Utan Baby Björn hade jag gått under. Beslutet om att hon för alltid kommer vara minstingen i vår familj var inte svårt (Inga fler barn alltså, men så har jag fyra stycken... Räcker gott liksom)

Maria sa...

Annika: Jag vet inte. Spontant känns det som: tills vi dör. Men jag hoppas att jag har fel.

Fröken K: Haha! Ja varsågod, se gärna denna bloggen som ett komplement till ditt vanliga prevntivmedel.

Sanna: Sant. Fast jag är oftast rätt osugen på det sä där en tjugo i tre på natten...

LillaUlle: Fyra stycken. Alltså du är galen! Och respekt!