Julius måste alltid hänga upp sin fleecetröja och jacka själv när han kommer hem från dagis, det är dealen. Och det är han med på. Men idag gick det inte.
- Julius, häng upp jackan nu.
- Nej, jag kan inte. Jag är blyg.
Och herregud, så här kan vi ju inte ha det. I helgen får vi anordna ett lär-känna-din-jacka-seminarium. Och kanske en workshop på temat "Så umgås du avslappnat med dina ytterkläder". För inte kan grabben gå runt och vara blyg inför sina ytterkläder. Det går ju bara inte.
Alternativet är en föreläsning om gångbara och icke gångbara undanflykter.
12 kommentarer:
Hahaha.. fy fan va härlig du är!
Hej det där problemet har jag hela dagarna på förskolan vi kör workshop -metoden funkar i alla lägen.
hahahaha, vad härlig ursäkt! Den ska jag också köra med. "Varför vill du inte göra tentan?" -"Jag är blyg"... "Varför betalar du inte tv-avgift?" - Blyg. "Varför blev du terrorist?" - Blyg. Skitbra ursäkt!
Kan man bli sjukskriven för blygsel?
haha.. jäklar vad söt!!
En sån sötnos!
Smart liten kille. Det är en underbar ursäkt för det mesta tycker jag. Jag tror också att jag ska använda mig av den ibland. Tack ;)
Ja, jag blir så blyg när jag öppnar städskåpet att jag genast måste stänga i oförättat ärende.
Yes! Hälsa Julian att han givit mig den perfekta ursäkten för att inte sortera papper. Jag är alldeles fruktansvärt blyg för dem. Och för pärmar. Tack, Julian!
Tant Björn: Tack! :-)
Filimarans Funderingar: Hur går ni tillväga rent praktiskt?
E: Ja, alltså han är ju rätt smart. Även om jag inte riktigt vill tillstå det alla gånger.
Tänkte bara: Ja, man borde kunna åtminstone! Men tanke på att man blir helt handlingsförlamad...
Joi: Ja, frågan är bara om jag kommer tycka att han är lika söt när han är tretton och inte vill plocka ur diskmaskinen...
Malin J: Ja, fast på lånad tid som sagt ;-)
Ann: Snälla, berätta sen hur det funkar för dig ;-)
Sofie: Jag vet. Jag råkar ofta ut för samma sak.
Trollets mamma: Oooh, jag är med närmare eftertanke också blyg för papper. Och dammtussar. Och skurmoppen. För att inte tala om dammsugaren! (och så heter han Julius, men Julian är ganska fint det med så jag ska inte bråka med dig om den detaljen...)
Ja visst heter han Julius! Varför skrev jag Julian? Är jag måhända även blyg för vissa bokstäver? Eller kan jag skylla på en hel massa tillfälligt knark (starka värktabletter).? Eller är jag bara komplett förvirrad, eftersom jag verkligen _läste_ Julian i inlägget och tänkte "hette han inte Julius? Jaja, jag har väl tänkt fel". Ta hand om mig, någon!
Den ursäkten snor jag! Rakt av och helt skamlöst!
Skicka en kommentar