torsdagen den 30:e juni 2011

Jag vet ju vad jag ska göra ikväll i alla fall

Av någon underlig anledning har vi flera olika bankkonton tillsammans. Eller nej, jag vet ju varför vi har det så. Det är för att vi har valt det. Det finns varsitt konto, ett matkonto, ett sparkonto, ett bensinkonto, ett räkningskonto och så ytterligare några andra konton.

Och det funkar oftast rätt bra faktiskt. Man liksom sorterar in alla pengar på respektive konto, och så gör man inte av med för mycket för man har koll. Förutom när man tvingas använda pengar från fel konto till fel saker, och man lånar hit och flyttar dit och pengarna bara ramlar runt bland alla konton och ingen vet vart en endaste liten krona egentligen hör hemma och det blir ett totalt JÄVLA KAOS.

Då är det plötsligt inte så roligt längre med flera olika konton. Och ännu mindre roligt är det att sitta och leka detektiv och försöka spåra alla bångstyriga pengar som liksom bara hoppar runt bland alla konton och räcker ut tungan och vägrar tala om var de egentligen hör hemma när man frågar dem.

Fy satan.

onsdagen den 29:e juni 2011

Saknad

Jag längtar efter mitt hus. Det är skitjobbigt att vara ifrån varandra så här när vi är alldeles nyförälskade.

Och ja, jag vet. Tids nog kommer de här känslorna att mattas av för oss också. Vi kommer bli sura och irriterade på varandra och vi kommer tjafsa om knarrande golvplankor, dålig isolering, skeva väggar och vad man nu brukar bråka om i relationer.

Men än så länge är det långt kvar dit för huset och mig. Just nu vill vi bara vara med varandra hela tiden. Såatte, äre fredag snart eller?

Jag ger mig själv underkänt här

Helsvarta kläder en dag som denna. Hur tänkte jag i morse egentligen?





tisdagen den 28:e juni 2011

Nu vet alla vad de ska göra i höst. Och när.

Efter mycket möda och stort besvär är höstens schema äntligen klart:





Glasklart, eller hur?

Jag borde nog jobba som schemaläggare faktiskt, jag tror att jag har en naturlig fallenhet för det.

måndagen den 27:e juni 2011

Billigt och bra

Men grannen kostade i alla fall inte 1700 kr. Alltid något.

När jag tar makten över världen ska jag förresten avskaffa alla nycklar.

De skrattar nog inte alls åt oss just nu

Det här med att komma från Stockholm, eller överhuvudtaget något ställe i närheten av Stockholm, det ger en liksom alltid lite minuspoäng när man kommit ut en bit i landet.

Därför känner vi att nu, när vi har en massa nya grannar på landet, är det viktigt att vi ger ett gott intryck och visar dem att vi inte är dryga, korkade och framför allt dumma. Ni vet, så där som många gärna tycks vilja tro att vi stockholmare är.

Som idag till exempel när Björn fick ringa till en av grannarna i byn och berätta att vi liksom glömde låsa huset innan vi for därifrån igår. Och att vi skulle vara väldigt tacksamma om han kanske kunde promenera över och låsa dörren åt oss. Det kändes som en bra start. Nu har vi minsann visat dem att vi är dugliga och kompetenta. Och jättejättetrevliga.

Men det här med husägande ska nog gå bra för vår del tror jag. Det känns som att vi är mogna den uppgiften.

Asjobbigt

Åh gud, de här sista veckorna innan semestern är så himla tunga att jobba!

Nu ska vi till exempel spela kubb. Sen ska vi äta jordgubbar. Jag kommer vara helt slut när jag kommer hem ikväll.



söndagen den 26:e juni 2011

Som ni har längtat!

Den där låssmeden kostade 1700 kr. Så tänk på det nästa gång ni får för er att lämna hemnycklarna i sommarstugan gott folk.

Men nog om det nu, visst är det väl så att ni sitter som på nålar just nu för att ni är så ohyggligt nyfikna på det här stället som vi har köpt och ni kommer inte kunna gå och lägga er förrän jag lagt upp lite bilder där ifrån? Jo, det ante mig faktiskt. Så här kommer några. Bara för er:

Vi har världens finaste utsikt från tomten. 

Och så finns det blommor också. Jag kan ingenting om blomsorter, men jag ser att det här är röda blommor i alla fall. Och rosa.

Och prästkragar! De kunde jag namnet på.

Därför tog jag cirka hundra bilder på dem. Visst ser den här bilden liksom lite artsy ut?

En vattenpump följde det med också.

Samt den mest bedårande lilla gäststugan.

Och ett ihåligt sockerdricksträd!

En veranda med tak.

Och ett jättejättefint skåp i vardagsrummet.

I trädgården kan man spela fotboll.

Och leva i villfarelsen att man kan göra mål bara mitt på gräsmattan.

Bästa sommarstugan nånsin faktiskt.

Helvetes jävla skithelvete.

Det här med hemnycklar, det är tydligen något man borde ha med sig hem från landet. Men hur skulle vi kunna veta det? Vi har ju aldrig haft ett lantställe tidigare.

Är det nån förresten som vet vad låssmeder kostar?




lördagen den 25:e juni 2011

Nu mår vi bra

Jag vill aldrig mer åka hem härifrån. Jag vill att vi för alltid ska vara lediga, att det alltid ska vara sommar och att vårt största bekymmer är om vi ska grilla korv eller hamburgare till middag.

Och så vill jag ju naturligtvis att vi alltid nyss ska ha fått lön också.


fredagen den 24:e juni 2011

Survival of the fittest del 82

Charles fastnade under sin kundvagn på Ikea igår. Sen kröp han omkring med den på sin rygg medan vi andra åt lunch.





Han är ju inte direkt den av bröderna vi hyser störst förhoppning om när det gäller en akademisk karriär som vuxen sen om vi säger så.

Eller som Björn uttryckte det: den där kommer ju inte överleva tills han är fem år.

torsdagen den 23:e juni 2011

Förresten,

... mina nya träskor är jätteglada över att äntligen vara här.





Efter världens längsta dag

Ja men skål och välkomna till oss då!





Jag gillar ju egentligen tv, internet, dusch och toalett

Äntligen! De extremt trötta och gnälliga barnen är inpackade i bilen, tillsammans med tusen prylar och så vi då förstås.

Nu drar vi mot en helg full av regn, kyla, mygg, utedass och bara kallvatten i köket.

Och jag är så jävla pirrig och förväntansfull! Helt jävla obegripligt varför faktiskt.



onsdagen den 22:e juni 2011

Ever heard om mänskliga rättigheter liksom?

I morgon åker vi till landet för första gången. Mmmm, "åker till landet". Det ligger nästan lika bra som choklad i munnen.

Dock slog det mig nu att det där med att det inte finns diskmaskin där - innebär det verkligen att vi måste diska för hand? Så illa kan det väl ändå inte vara?

Dagens grattis

Idag för två år sedan föddes den här killen. Han är inte alltid den vassaste kniven i lådan (men vilken tvååring är det - de fattar ju ingenting liksom), men han är alltid - ALLTID den charmigaste. Oavsett humör, oavsett sammanhang.

Han vill själv, kan själv och älskar att kåka nann (åka vagn). Han sjunger helst Manboy och "Bä bä vita lamm"-versionen där lammet bajsar under bordet - när han inte är upptagen med att skrika och slå på sin storebror förstås. Den senare aktiviteten är den mest vanligt förekommande. 

Jag vågar faktiskt påstå att han är världens bästa tvååring. Hipp hipp hurra för Charles!






 (Och klagar han nån gång sen när han blivit äldre över att vi inte firade honom ordentligt på hans tvåårsdag är han ju i alla fall firad här nu. Och det borde ju faktiskt räcka).

tisdagen den 21:e juni 2011

Jag vet faktiskt inte

Det åskade typ lite här förut. Ni vet, så där så att fönsterrutorna skallrade och man blev blind i några sekunder efter varje blixt.

Barnen satt i alla fall och tittade på tv och jag fick nån sån här liten röst i huvudet som sa att jag var tvungen att stänga av tv:n eftersom att åskan gick. Men är det verkligen så? Behöver man det om man bor i flerfamiljshus till exempel?

Eller är det bara något sånt där som lever kvar, som att man omedelbart får kramp och dör om man så plaskar lite med fötterna i vattnet efter att man har ätit, eller att barnen i Afrika av någon underlig anledning faktiskt bryr sig om huruvida vi äter upp maten på våra tallrikar - och av någon ännu mer outgrundlig anledning blir glada vi äter upp allting. Vad fan hjälper det dem liksom? Skiter väl de i.

Men är det så med åskan också? Eller ska man fortfarande dra ur sladden och stå i givakt i hallen med gummistövlar på sig?

Han måste ju ändå inse att huset faktiskt är prio ett just nu för oss

I morgon fyller Charles år. Hipp hipp hurra! Som de kärleksfulla och omtänksamma föräldrar vi är har vi varken fixat tårta (äsch, det åt vi ju i söndags), köpt frukt att ta med till dagis att bjuda på (socker är en dödlig drog som skördar fler dödsoffer bland barn i åldrarna 1-5 år än någonting annat här i världen, så sånt är naturligtvis förbjudet på alla dagis) eller köpt några ordentliga presenter.

Eller ja, det sista var väl kanske att ta i. Björn åkte ju ändå iväg här efter middagen och handlade en Toy Story-ryggsäck. Har Charles tur kommer han till och med få den inslagen.

Det blir nog bra det här ska ni se.

måndagen den 20:e juni 2011

Just ja

Nu minns jag var jag hade varit när bilden i det förra inlägget togs. Jag hade varit på den där träffen som ni kan se 7.45 minuter in i det här klippet:


Det var så befriande att hänga med likasinnade vill jag minnas.

Och så undrar folk varför vi inte skaffar ett tredje barn

Den här måndagen är den jävligaste av dem alla. Folk har börjat gå på semester, det är grått, det är KALLT och det regnar. Fuck me liksom.

Så därför tar vi oss en titt på den här bilden igen hörni, jag tror vi behöver det.




Visst känns det redan lite bättre?

Frågor som väcks när man ser bilden:

1. Hur lyckades Björn egentligen baxa in mig i klädkammaren?

2. Matade han mig regelbundet eller bara när jag råmade för högt?

3. Försökte jag nånsin ta mig därifrån eller stod jag bara där inne och brölade tjockisljud dagarna i ända?

Själv har jag inga svar, för jag minns faktiskt inte (det syns ju rätt tydligt på blicken att det inte var nån hemma där om vi säger så). Men varsågoda att spekulera!

Eller för all del, känn er bara nöjda med er själva. Det är valfritt. Jag bjuder.

söndagen den 19:e juni 2011

Tack och lov att helgen snart är slut

Den här helgen har inneburit fyra kalas för min del. Fyra!  Till slut är det inte ens roligt längre. Speciellt inte som jag inte ens fått dricka vin, trots att det har serverats. Det här med körkort känns inte alltid som det mest genomtänkta beslutet om vi säger så.

Hur som helst, så himla skönt att det är måndag i morgon så att jag får gå tillbaka till jobbet och vila upp mig.

lördagen den 18:e juni 2011

För inte stör det oss om folk knackar på dörren mitt i natten om vi ändå inte är hemma. Det stör faktiskt inte det minsta lilla.

Det är lätt att vara en god granne här hemma i stan när man har ett lantställe. Alldeles nyss erbjöd jag vår höggravida granne att vara back up som barnvakter om de hastigt och lustigt behöver åka in till BB. "Det spelar ingen roll om det är mitt i natten - knacka på om ni behöver hjälp! Jag menar det verkligen" förklarade jag generöst för henne när vi träffades i tvättstugan för en stund sedan.

Synd bara att vi kommer vara på landet större delen av den här sommaren. Det blir ju en sån himla omväg för dem att åka förbi där för att lämna av deras äldsta unge menar jag.

Tänkte inte riktigt på det.

Tonårsspråk

När den fulla sjuttonåringen på balkongen alldeles för nära vårt sovrumsfönster högljutt skanderade: "jag har aldrig vägt femtio! Fattar ni, jag har ALDRIG vägt femtio! Alltså, jag är sjutton år och jag har ALDRIG VÄGT FEMTIO! Fatta, jag skäms asså!"

Så betydde inte det alltså att hon skämdes över att hon aldrig nått en vikt över femtio kg. Det betydde att hon var så jävla stolt över att hon fortfarande väger fyrtio-nånting. Att ätstörningarna funkar som de ska.

Och hade det inte varit för att klockan var ett igår natt och jag ville sova och hennes röst skar i mina öron, så hade jag naturligtvis varit glad för hennes skull. Men just då ville jag hellre stoppa en gräddbakelse i munnen på henne så att hon inte kunde fortsätta skrika. Men eftersom jag är en vuxen och mogen människa gjorde jag naturligtvis inte det.

Jag nöjde mig istället med att i tystnad önska henne ett framtida liv som gravt överviktig.

fredagen den 17:e juni 2011

Spindelmannen 15 kg senare









Plötsligt en en morgon inser Spindelmannen att det kanske inte funkar så bra att leva på bara chips, pizza och öl.

Den där dräkten sitter liksom inte lika snyggt längre.

Men barnen kan ju få pannkakor till middag istället

Ett av barnen hoppade av ikväll. Inte för att det kommer göra nån större skillnad på ljudnivån direkt, det är jag rätt säker på.

Men som sagt, med lite lugnande nersköljt med vodka ska nog den här kvällen också klaras av.

Barnpassning behöver liksom inte göras krångligare än vad det är.


torsdagen den 16:e juni 2011

Men vodka och lugnande tabletter är ju också en slags middag

Den här veckan har varit lång. Och då menar jag låååååång. Man är ju liksom inte van vid att jobba femdagarsveckor nu för tiden, jag menar herregud vad många arbetsdagar det är i följd. Man blir ju alldeles matt när man bara tänker på det. Så för att avrunda och varva ner ordentligt efter den här veckan tar vi med oss två extra barn hem från dagis i morgon.

Så det kommer alltså bli en eftermiddag och kväll fylld av skrik, bråk tandagnisslan här. Det ska verkligen bli avkopplande.

Kan nån annan sänka eller?

Om jag är så trött att jag inte ens orkar sträcka ut armen och hämta fjärrkontrollen så att jag kan sänka ljudet på tv:n? Ja.

Och fjärrkontrollen ligger ungefär 40 cm bort.

Det är synd om mig.

onsdagen den 15:e juni 2011

Gammal

Ibland måste man göra saker för kärlekens skull. Som att kanske flytta till en annan stad, raka av en stickig mustach eller gå med på konsert på Gröna Lund trots att man är alldeles för gammal för att stå upp i nästan 90 minuter och ryggen nu värker som på en 80-årig tant som just veckohandlat på Coop. Utan sin rullator.

TANTEN alltså. Herregud. Inte jag så klart, jag har ju ingen rullator. Men satan vad ont jag hade i ryggen. Jag är verkligen alldeles för gammal för att hålla på med såna där ungdomliga saker som att springa på konserter utan sittplatser.

Efteråt var jag tvungen att köpa en glass för att trösta mig själv. Men jag bad tjejen bakom disken att inte göra glasskulorna så jättestora. Jag menar, man har väl karaktär.

När jag mötte Lassie

Jag tror att jag kanske såg en kändis tidigare ikväll. Eller så var han bara lik en kändis. Eller nån jag brukar se på Ica.

Mer spännande än så blir det liksom inte. Men annars lever jag ett jätteintressant liv alltså, jag lovar.



tisdagen den 14:e juni 2011

Typ asförälskad liksom ba

Det här med huset, det upptar hela min tankeverksamhet just nu. Det är lite som att ha ett långdistansförhållande med någon man är jättekär i och räkna ner dagarna tills man får ses igen (9 dagar). Det pirrar lite i hela mig när jag tänker på hur det kommer kännas att svänga in på infarten med bilen och se huset igen och veta att det är vårt. 

Jag är dock lite oroad över att jag eventuellt håller på att bli en sån som tror sig ha ett riktigt förhållande med ett dött ting. Fast bara lite.

Att jag bytt ut skärmbilden på telefonen från barnen till huset är ju ingen stor grej. Det är ju inte så att jag har börjat prata om det som "mitt tredje barn".

Ännu.

måndagen den 13:e juni 2011

Hellre en okänd dement man i vardagsrummet än ett spöke i sovrummet

På tal om kommentarer - ni har väl inte missat de som finns under det här inlägget? Här finns både vilsna och dementa män, kossor i köket och annat löst folk.

Jag ska tänka på alla de där sakerna varje gång jag hör något i huset som jag inte vet var det kommer ifrån! Det känns tryggt faktiskt. Tack ska ni ha!

Varför göra idag det man kan göra i morgon

Oj oj oj vad ni tycker saker om hushållsnära tjänster! Så himla härligt. Men jag är så trött just nu, trött och har ont i huvudet, att jag liksom inte riktigt orkar tänka till tillräckligt mycket för att svara på era kommentarer. Är det ok om vi skjuter upp det tills i morgon?

Damn you sommarhuset - nu vill jag ju bara vara hos dig!

Vad gör man när man mentalt redan har gått på semester, trots att det är fyra veckor kvar att jobba?

Biter ihop och skattar sig lycklig över att man har ett jobb?

söndagen den 12:e juni 2011

Och så anser jag att jag faktiskt har en bra människosyn. Empatisk och sympatisk och allt det där. Så det så.

Det pågår nån slags debatt på twitter just nu om rut och städhjälp hemma. Och tydligen är det fult att anlita städhjälp, egen skit ska man visst ta hand om själv etc etc och alla som anlitar städhjälp har en urusel människosyn.

Så ok. Då vill jag bara tala om att vi anlitar städhjälp. Varannan vecka kommer det en städerska hem till oss och städar, fejar och byter lakan. Javisst! Hon byter lakan också! Det tycker många är himla äckligt, själv tycker jag att det måste vara himla jobbigt att ta med sig egna lakan till hotell och byta dom där innan man ska sova. Men alla är vi olika.

Och den här städhjälpen har vi inte för att vi inte hinner städa. Eller för att vi inte kan städa. Vi har den för att vi tycker att det är så himla satans tråkigt att städa. Precis som att det är tråkigt att byta däck på bilen, tvätta fönster och laga punka på cykeln. Så för att få de sakerna gjorda anlitar vi också folk.

Och jag förstår, det det finns tydligen de som anser att det finns någon slags moralisk skiljelinje för vilka saker man anlita folk för att göra. Att byta bildäck är godkänt, städa min toalett är inte det.

Men personligen skulle jag ju hundra gånger hellre städa någons toalett i hemmet än att jobba med fotvård, städa hotellrum, städa toaletterna på centralen, jobba som gynekolog, vara bilmekaniker, jobba i butik, vaxa folks underliv, sälja mobil- eller elabonnemang på gatan, jobba med dementa och byta deras vuxenblöjor eller jobba som vägarbetare.

Och jag säger inte att det är något fel på ovanstående yrken, tvärtom. Men det är inte sånt som jag vill göra. Och det är inte heller något fel på att städa hemma hos folk, det är ett yrke precis som andra. En del kan tänka sig att jobba med det, andra inte.


Att det sen är underbetalda kvinnor från andra länder som oftast är de som arbetar som städerskor, det är ett problem. Och det problemet finns inte bara inom den här branschen. Att legalisera (och med legalisera menar jag införandet av rut - det som gjorde att den svarta marknaden fick sig en ordentlig törn när det gäller hushållsnära tjänster eftersom vanliga människor nu har råd att anlita hjälp på lagligt sätt) det är därför ett steg i rätt riktning tycker jag, för den svarta marknaden är så oändligt mycket svårare att reglera än den lagliga. Rimliga löner och rimliga villkor är givetvis självklart. Något annat ska vi inte acceptera.


Så jag tänker fortsätta anlita städhjälp hemma, för jag älskar service. Jag älskar kemtvättar, skomakare, frisörer, hantverkare, cykelverkstäder, bilverkstäder och städning på hotell. Allt sånt där som jag inte vill eller kan göra själv, det tänker jag fortsätta köpa som tjänster av andra. Och hur det per definition skulle kunna ge mig en dålig människosyn, det förstår jag ärligt talat inte.

Helg

I helgen har jag som sagt varit på landet med vår bokcirkel. Vi har druckit vin, grillat, kastat grillad halloumi på altanen och sen plockat upp den igen, bastat, druckit mer vin, ätit, ätit ännu mer, pratat om livet och aktat oss för åskan.

Jag har svårt att se att jag skulle ha kunnat ha det bättre.

lördagen den 11:e juni 2011

Arbetsfördelning

Vi är på landet (inte mitt lantställe dock) med världens bästa bokcirkel. Nu ska vi tydligen laga mat. Nån tänder grillen, en annan hackar grönsaker och de andra förbereder resten.

Jag eh, bloggar då.



fredagen den 10:e juni 2011

Kärlek deluxe

Vi sitter i soffan och Julius säger till mig "mamma, jag älskar dig! Jag älskar dig så mycket att jag måste vara med dig". Jag breder ut armarna mot honom och han kryper in i min famn.

Efter en lite stund lyfter han på huvudet och tittar på mig och säger "jag hör ditt hjärta slå mamma. Det är nog kär i mig. Mitt hjärta är kär i dig".


För spöken finns ju faktiskt inte på riktigt

Jag är så jävla glad över att vi fick just det här huset. Att det blev ett hus med charm och karaktär och ett par år på nacken, istället för nån charmlös sommarstuga byggd på 80-talet. Alltså, det finns ju fina såna hus också, men jag är ändå glad över att vi fick just vårt.

Men. Jag är lite bekymrad över att det kanske spökar där. Att det kommer låta som fotsteg på övervåningen fast ingen är där, eller att saker i köket flyttar på sig utan att nån har rört dem. Eller att det liksom bara känns som att nån står och iakttar en när man ligger i sängen och försöker sova.

Men mest bekymrad är jag över att jag är faktiskt är bekymrad över de här sakerna. Hallå! Jag är ju ändå smart och logisk och allt det där och borde veta bättre. Det borde jag verkligen.

Och snälla, berätta inte en massa spökhistorier för mig nu i kommentarsfältet. På riktigt alltså. Jag kommer inte kunna sova där de första nätterna om ni gör det. Berätta gärna om gånger när ni trott att det spökat, men att det bara visat sig vara katten som gått ut med soporna eller kanske vinden som blåst och fått gardinen att fastna i gardinstången. Ungefär som när min gudmor låste dörren och barrikaderade sig i sin sommarstuga när hennes man var på dass och något konstigt började banka och låta utomhus i den mörka augustikvällen. Det var nämligen bara hennes man som satt asförbannad på dass utan toalettpapper och dunkade kvasten i väggen och undrade varförihelvete hon inte kom dit när han så uppenbart försökte påkalla hennes uppmärksamhet.

Sånt. Sånt vill jag höra.

ps. jag är även rädd för att björnar ska komma och äta upp mig på vägen till utedasset och att rånare ska komma och skjuta oss i sömnen. Sånt där som ofta händer ute på landet. ds

torsdagen den 9:e juni 2011

Där är det ju bara varmt och svettigt

När jag tog det här jobbet tänkte jag "fan vad gött! Jag kommer få bruna ben innan folk i allmänhet tagit av sig sina dunjackor". Utomhus flera timmar om dan kan ju bara resultera i det liksom.




And still. Blekaste benen I STAN! WTF och allt det där. Varför? Jag är ju ute typ hur mycket som helst. Måste man verkligen vara i solen för att bli brun eller?

Iiiiingen förstår, hur dååååligt jag mår

Pollen din jävel, vad fan har jag gjort dig egentligen? Va? Va? VA? Jag har ingen lust att må så här längre. Det är liksom inte så roligt. Jag är inte så rolig när jag mår så här.

Eller så är det inte pollen, det kanske bara är en hjärntumör. Eller kronisk migrän. Och ärligt talat skiter jag i vilket. Bara jag snart blir som vanligt igen. 

(Fast kanske lite smalare, lite snyggare och med lite tjockare hår. Det skulle vara ok.)

onsdagen den 8:e juni 2011

Och så pratar de om barnfattigdom, som om det skulle vara ett stort problem i jämförelse med det här

Har ni sett hur min telefon ser ut nu för tiden? De där svarta strecken har liksom flyttat dit för evigt och visar inga tecken på att ens åka på semester.

Ska jag verkligen behöva ha det på det här sättet? Finns det inga lagar i det här landet som förbjuder sånt där? Mänskliga rättigheter - är det inget vi praktiserar här eller? Fatta hur svårt det är att twittra/facebooka/spela solitaire när skärmen ser ut så där. 

Helt jävla omöjligt.

Det är inte du, det är jag

Alltså, hur har man tid att hålla blogg, twitter och Facebook igång samtidigt? Facebook blir sjukt försummat av mig nu för tiden. Lite som en gammal kompis som man hejar på på stan men inte bjuder när man har fest.

Men jag vill inte göra slut med Facebook. Hur ska jag annars ha koll på alla runt omkring? Jag har bara inte tid att prata med fejan längre.

No hard feelings?

tisdagen den 7:e juni 2011

Hej Darwin

Det här geniet fick en ny cykel i födelsedagspresent och idag var vi ute och premiärcyklade på den. Han kan inte starta själv (om det inte är lite lite nerförsbacke), han kan inte bromsa och han cyklar långsammare än en femmånaders bebis som precis håller på att lära sig att krypa.




Vad han sa efter att ha cyklat i ungefär två minuter? "Det här går ju jättebra mamma, vi kan nog ta bort stödhjulen nu".

Tänk alltså, man tror verkligen att man ger sina barn allt som bara finns. Och så glömde vi det här med självinsikt! Mycket klantigt av oss.

Sommardrömmen

Gölligt va?




DET ÄR VÅRT! VI HAR KÖPT DET!

måndagen den 6:e juni 2011

Nej, men det är ju gott att äta

Långhelg deluxe liksom. I morgon tänkte jag att vi skulle ha en liten tävling här: "Hur många kilon har Maria gått upp den här helgen?".

Vinnaren får köpa en chokladkaka i valfri storlek och skicka hem till mig.

söndagen den 5:e juni 2011

En bra förälder utnyttjar situationen till sin fördel

Björn är i parken med Julius, våra vänner som är här och hälsar på samt deras barn när jag ringer till honom:

Jag: Kan du köpa med dig lite sån där ost hem sen när ni går hem?

Björn: Mmm... (låter helt bortkopplad från verkligheten) Jag ligger i en sån här korggunga och gungar just nu.

Jag: Vadå, sån finns väl inte i den parken ni är i?

Björn: Nej, men Julius slog sig så att det började blöda i den andra parken så vi gick hit istället.

Jag: Jaha, så du ligger i den här gungan för att han slog sig så att det började blöda?

Björn: Exakt.

Varsågoda för bildkavalkad av världens finaste fyraåring!

Idag fyller han fyra år. Vår älskade envisa, falsksjungande, smarta, roliga, omtänksamma, vackra och fantastiska Julius! Hipp hipp hurra för honom!

































fredagen den 3:e juni 2011

Gilla mig?

Alltså, vad är den här konstiga +1 grejen här nedanför i glada färger? Är det typ som att gilla på Facebook?  Jag har inte riktigt hängt med här känner jag.

Kan inte nån av er bara trycka på den så att jag ser hur det ser ut?

Dagens rond vinner jag.

Strålande sol och 25 grader varmt ute säger ni?

Tja, men då tror jag att det blir ett besök på mörka och säkert kyliga Livrustkammaren för oss idag.

Försök nå mig där, POLLEN! Ha!

STOPPA PRESSARNA! BREAKING NEWS!

Barnen gick upp själva! Och började leka och prata med varandra utan att väcka oss!


Det är den här dagen jag har drömt så länge. Så länge. Och nu är den äntligen här, jag blir alldeles tårögd när jag tänker på det.

Det är helt fantastiskt, att barnen är äntligen är självständiga. Nu ser jag fram emot att de även tar hand om Charles blöjbyten, tvätt, matlagning samt tandborstning på egen hand.

Fint som snus är vad det är.

torsdagen den 2:e juni 2011

Typiskt

Jaha. Oälskad igen. Vaknade med helt igenklibbade ögon.

Då vet man hur den här dagen kommer bli då.

onsdagen den 1:e juni 2011

Vilken film vi såg?



Tja, vad tror ni? Den som gick liksom. Man kan
säga att det var SF som valde åt oss.

Ny diagnos

Jag har idag, under överinseende av min egen medicinska kompetens, gjort noggranna tester och kommit fram till att jag inte lider av Ehec. Inte heller ebola, eosinofili eller några andra vanligt förekommande sjukdommar på e.

Nej, jag har istället kommit fram till att det är pollenallergi. Och för att få bukt med det har jag tryckt i mig en karta eller två av pollenmedicin. Så nu är det bara att luta sig tillbaka och invänta resultat.

Det borde inte ta alltför lång tid tycker jag.


Gudarnas gunstling

Ok. Gud/valfri högre makt tycker om mig igen. Bara måttlig huvudvärk, knappt igenklistrade ögon när jag vaknade OCH jag cyklade snabbare än regnet till jobbet!

Det ni. Det känns fint att vara älskad. Nu undrar jag bara vad resten av den här dagen innebär? Oväntat miljonarv från okänd släkting? Chokladleverans till jobbet? Inte bråkande barn medan jag lagar middag ikväll?

(Eller ja, ok. Det sistnämnda var väl kanske att ta i).

Himla spännande är vad det är i alla fall!