lördagen den 29:e september 2012

Snart svartlistade av H&M

H&M godkänner uppenbarligen inte Charles klädsmak. Han gillar Spiderman, Hello Kitty, Pippi, de nya Mimmi-tröjorna och allt från filmen Bilar. Men att handla de kläderna samtidigt, det är inte så H&M vill att man ska göra. De storlekarna hänger nämligen inte bredvid varandra i affären (herreguuud om man skulle råka hänga de rosa glittriga kläderna bredvid de mörkblå och gröna plaggen, då fattar ju alla att hela butiken skulle rasa ihop) utan de är tryggt separerade av andra storlekar emellan sig.

Men vi lurade dem allt, Charles och jag idag, för vi hittade till de olika färgerna ändå!


torsdagen den 27:e september 2012

Jag hatar när det händer

Ni vet när man står där i skoaffären och ska köpa nya vinterskor och man hittar två par som man bara inte kan välja mellan och man plötsligt hör sig själv säga till tjejen i kassan "det är väl öppet köp på de här, så jag kan prova dem hemma?" och så KÖPER MAN BÅDA TVÅ!

Ba så där liksom. Handen upp för den som tror att jag kommer lämna tillbaka ett par av dem.





onsdagen den 26:e september 2012

Nej, men om man skulle ta sig en liten strejkvecka kanske?

Det bidde visst ingen såna hära lärarstrejk.

Synd. Jag funderar lite på att strejka på egen hand ändå, lite oorganiserat så där. Ni vet, bara vara hemma en vecka eller två och vila upp sig. Kanske fixa och dona lite hemma. Sånt är väl ok? Jag får väl lön ändå?



tisdagen den 25:e september 2012

Uppfinningar att vara tacksam över. Topp tre:

1. Plattång. Annars skulle jag vara tvungen att se ut så här i huvudet:



(Som hämtad direkt från -86 med risigaste håret ever).

2. Plattång

3. Plattång

fredagen den 21:e september 2012

Veckan då jag gick från vanlig anställd till slav

Hej bloggen,

jag tror att jag eventuellt är död. Eller så är jag bara för trött för att känna pulsen. Det är ingen som riktigt vet faktiskt.



Hejdå.



söndagen den 16:e september 2012

På tal om sportradion

Alltså visst. Det är gulligt att far och son har ett gemensamt intresse i sport och framför allt fotboll, men när ungen KRÄVER att få lyssna på sportradion hela vägen hem från Örebro vill jag bara kräva enskild vårdnad och sen förbjuda all sportkonsumtion för resten av sonens liv.

Alternativt slita ur stereon ur bilen.



Söndagsmyset hemma hos oss

Ibland när man kör hem från landet och femåringen skriker lungorna ur sig i baksätet så fort han inte får lyssna på sportradion och det har inträffat inte bara en utan två trafikolyckor med massa massa massa bilköer på grund av det och man med hjälp av guidning via telefon försöker undvika åtminstone en av trafikolyckorna genom att köra småvägar där man inte har en jävla aning om var man är och när man sen kommer tillbaka till motorvägen igen får man stå i kö efter den andra olyckan och bilresan därför tar 3,5 timmar istället för dryga 2 timmar, då.

Då kan det hända att man är lite trött när man kommer hem.


lördagen den 15:e september 2012

Lördag

Charles hjälpte mig plocka fallfrukt:



Sedan klippte vi gräset. Ni får själva gissa vem av oss som hade vilken gräsklippare:



Barnen tvättade löv under vattenpumpen:



För säkerhets skull tog jag en bild av dem i motljus också. Man har ju hört att det är det som är det rätta:



Det här ogräset (blommorna) tjatade Björn i våras på mig att jag skulle ta bort:



Nu ska jag äta godis. Hejdå!

fredagen den 14:e september 2012

Till mitt femåriga jag:

Hej!

Idag på jobbet skrek jag åt en kollega eftersom jag tyckte han var dum. Sen sa jag förlåt till kollegan för att jag hade skrikit.

Sen åt jag kakor.

Och sen hoppade jag lite i vattenpölar.

Så glöm allt det där Pippi-tramset om att inte vilja "bli stur". Att vara vuxen är nämligen exakt samma sak som att vara barn PLUS KAKOR!

Hejdå!


torsdagen den 13:e september 2012

Som för att understryka det jag nyss skrev:

"Mamma, kan du ta ett till kort när jag säger så där 'aaaaajjjjj'?"





Inte för att göra någon skillnad mellan dem, men...

Vi har som sagt två barn. Det ena spår vi en mer lysande framtid än det andra.




Och det är ju inte den här vi tror kommer gå längst om vi säger så.

tisdagen den 11:e september 2012

Förresten

Wi-fi var gratis på hotellet! Vilket internet det var man skulle betala för förstod jag aldrig riktigt. Kanske sånt däringa barnförbjudet? Twitter, Instagram och Blogger var i alla fall gratis. Och vem behöver mer än så?

Nån som vet om det finns katetrar som inte behöver bytas på ett par månader?

Den här tröttheten alltså, den är helt förlamande. Jag förstår inte vad den kommer ifrån, vintermörkret har ju inte ens hunnit halvvägs hit och semestern är inte längre än en lön tillbaka. Men ändå denna trötthet. Jag orkar knappt gå upp ur sängen om morgnarna och vårt hem ser ut som om det är inrett av tre hemlösa narkomaner med en förkärlek för ouppackade väskor överallt.

Eventuellt kommer jag därför snart att gå i ide. Jag ska bara ljudisolera klädkammaren först.

måndagen den 10:e september 2012

Utklassning

Så himla trist att vara tillbaka här hemma igen. Ingen hade bäddat sängen när jag kom hem i eftermiddags, jag såg inte röken av Big Ben när jag klev ut genom porten i morse och INGET VIN SERVERADES TILL LUNCHEN PÅ JOBBET IDAG!

London - Stockholm 3-0


söndagen den 9:e september 2012

Lyckat köp

Jag köpte förresten nya sneakers i London. De är jättesköna, jag behöver bara äta en Ipren eller två för att kunna gå obehindrat i dem.





Av barn, fyllon och Björn får man höra sanningen

"Nu blev du jättefin, trots att du log!"

"Vadå? Är jag inte fin när jag ler?"

"Jodå. Det gör sig bara inte så bra på bild."



lördagen den 8:e september 2012

Smakupplevelse

Ben & Jerry ba "ska vi mixa ihop era två favoritglasssmaker till en milkshake?" och vi ba "JA, OKEJ DÅ!"





/Nöjd tjej

Man måste spara plats åt det väsentliga

En del av oss äter både frukost, lunch och mellanmål till frukost:




Andra av oss är mer modesta:




Man vet ju att det här landet har vita Maltesers liksom.

fredagen den 7:e september 2012

I Love London

London alltså hörni, vilken grej! Vi bor kanske 500 meter från Big Ben, solen skiner från en klarblå himmel (och det är VARMT) och jag har hittat såna här:





Jag tror eventuellt att de kan vara meningen med livet. Och att London är min absoluta favoritstad näst efter Stockholm.

Och dessutom tror jag bestämt att min man är lite extra snygg här:





Livet kan alltså inte vara bättre just nu.

Hejdå!





torsdagen den 6:e september 2012

Bröllopsresa ftw!

Nu är vi på väg mot London. MOT LONDON! Barnfria, utan barn och bara vi.

Just nu är jag mest nyfiken på vårt hotell som erbjuder "gratis wi-fi och internet mot avgift". Lite som att bjuda på middag men att ta betalt för maten. Spännande!

onsdagen den 5:e september 2012

Helt normalt

En morgon möttes jag av det här när jag kom in i barnens rum:




Det kändes enklast att inte fråga.

tisdagen den 4:e september 2012

"Den som sa det han var det på nittonhundratalet!"

Julius har väldigt svårt att greppa det här med nittonhundratalet. Alltså nittonhundratalet! Fatta vad länge sen det var, minst trehundra år sen och levde du verkligen då mamma? Asså på RIKTIGT?

Jag har ännu inte vågat berätta för de där stora förvånade ögonen att när jag var barn fanns varken mobiltelefoner, iPads eller internet.

Eventuellt kommer hans huvud att implodera av den insikten.

måndagen den 3:e september 2012

Sockerfri dag

Det har gått jättebra för mig att undvika socker idag, för den som undrar.

Förutom de där sex- sju Ballerinakakorna jag tryckte i mig på kursen idag har jag faktiskt inte ätit något socker alls på hela dagen!



Hejdå sockret

På bröllopet åt jag precis vad jag ville och hur mycket jag ville, herregud det var ju ändå min bröllopsdag.

Dagen därpå fortsatte jag att äta precis vad jag ville och hur mycket jag ville, för herregud jag var ju trött och bakfull.

Och sen åt jag precis vad jag ville veckan därpå, och veckan därpå - utav bara farten alltså, och snart kommer jag förvandlas till en chokladbit om jag inte börjar skärpa till mig. Och det vill jag ju inte. Och inte vill jag ha kvar de här tre extra kilona som liksom bara tror att de är med i gänget och hör hemma här (FÖR DET GÖR NI INTE!) och inte visar några som helst tecken på att försvinna frivilligt.

Så idag har mitt nya liv börjat. Ett liv utan godis, kakor, glass, chips och marmeladsmörgåsar varje dag. Det kommer bli enkelt, det är jag övertygad om.

Ungefär som en heroinist på avgiftning. (Fast lite värre förstås, det är ju ändå socker vi talar om).

Heja mig!


söndagen den 2:e september 2012

Fem år i en blinkning

Alldeles nyss var den här killen bebis. Han ville inte somna om kvällarna om inte Björn eller jag stod dubbelvikta över hans spjälsäng och sjöng "Hjulen på bussen" medan han snurrade på vårt hår och sög på tummen.




Och sen medan jag stod där inne vid spjälsängen och rätade på ryggen (för att den inte plötsligt skulle gå av) måste jag ha råkat blinka. För nu går han sista året på förskolan, himlar med ögonen när jag påminner om varma tröjor, spöar mig i tv-spel, tycker att all okänd mat är äcklig, hittar på avancerade egna låtsasvärldar och spelar från och med idag fotboll.

I AIK. För att det var den enda klubb det där lilla envisa femårshjärtat kunde tänka sig att spela i.

Och eftermiddags sprang han in på Råsunda före en allsvensk match tillsammans ungefär 150 andra nervösa och spralliga femåringar inför 14 500 åskådare.

Själv grät jag en skvätt då för att man lätt gör det när barn är så där ofattbart söta.

Jag undrar vad som kommer hända nästa gång jag blinkar?

lördagen den 1:e september 2012

Kommunikationen och jag

Den här helgen är jag på kurs i kommunikation. Eller som jag kallar det, gruppterapi.

Hursomhelst, vi sitter i ring på stolar och pratar känslor och behov och försöker nå vårt innersta. Eller ja, jag försöker göra det i alla fall. Men tyvärr låg det ett öppnat paket Ballerina kladdkakor ute i köket, så ni förstår ju kanske att mina tankar vandrade iväg ibland.

Men bara ibland. På rasterna var jag fullt närvarande! (Då hade jag nämligen fri tillgång till kakorna).

Men kursen blir säkert mer givande i morgon, för jag åt upp sista kakan idag.