onsdagen den 30:e maj 2012

Jag förstår faktiskt inte



Jag minns att jag skrev ett raljerande inlägg en gång om en vårdcentral som jag inte gillar och att jag då sårade några av er som jobbar på vårdcentraler. Det var naturligtvis inte min mening då, och det är inte min mening nu heller att såra någon som är läkare.

Men jag måste bara säga att jag tycker att det är så märkligt. Så himla himla märkligt att man bara skickar ut labbrapporten till en patient som allergitestat sig, utan att man egentligen förklarar vad som står där. Nu har det hänt mig tre gånger, på två olika vårdcentraler. Och visst, jag kan googla. Och jag har allergiska vänner att fråga. Men vore det inte enklare om man bara ringde upp patienten och förklarade vad testerna visade? Eller åtminstone skickade med ett brev som försökte förklara?

Den här gången fick jag visserligen ett brev med, men i ärlighetens namn hade jag lika gärna kunnat vara utan det. Kan ni läsa det? Klicka på det så blir det större (tror jag)





Vadå "som du ser är barnet allergiskt."? Bara för att du skickar med labbrapporten betyder inte det att jag förstår vad som står där. Och varför ska vi göra en lista över våra egna allergier? Vem ska ha den? Och sist men inte minst, det finns huuuur många allergener som helst. Ska vi verkligen undvika alla? Det låter liksom lite... luddigt. Allting.

Så ja, jag har kontaktat vårdcentralen. Jag kände nämligen ett ganska starkt behov av det. Var inte det ganska självklart?

tisdagen den 29:e maj 2012

För man kan ju allt

Jag älskar läkare, de tror så himla gott om alla. Som att vanliga människor kan tyda labbrapporter bland annat. För det kan vi ju.

Som den här, resultatet av Charles allergiutredning. Jag har bara glömt bort just nu hur man tolkar sånt.





Men det kanske är någon annan som vet? Vad betyder det här? Vi bör inte ha jordnötssmör på hans mackor va?

måndagen den 28:e maj 2012

Vad är det för nummer till det där himla 112 nu igen?

Åh herregud, jag är DÖENDE! Ser ni? Ser ni?!


Med tanke på att jag typ har 36,0 när jag är frisk är ju det här verkligen illa. Verkligen illa.

Ont i kroppen har jag också.

söndagen den 27:e maj 2012

Hälsningar från bitterfittan

Förra året blev jag inte firad på mors dag. Björn hann inte/glömde bort/visste inte/hade inte råd/fastnade med foten i tvättmaskinen just som han skulle köpa något. Sen hade han jättedåligt samvete och fick mig att lova att inte något till honom på fars dag och så svor han på att gottgöra mig i år.

Så idag fick jag inget. Förutom kramar. Men inga teckningar, hemmagjorda armband, fint dukad frukost eller blommor.

Så nästa år tänker jag nog resa bort på mors dag. Ensam. Och rita en fin teckning till mig själv.

Så att jag känner mig lite uppskattad i alla fall.

torsdagen den 24:e maj 2012

Brända axlar javisst

Jag önskar någon kunde ha berättat för mig att det inte bara är barn som behöver smörjas med solkräm när de ska vara ute en hel dag i gassande sol.

Det hade varit skönt att veta.

Hejdå!

måndagen den 21:e maj 2012

Vadå, spelar inte femåringarna i Allsvenskan?! Del 2

Han har dessutom två lag att välja på inför hösten. Det ena är kommunens egna lag, där flera av hans kompisar kommer börja också, och det andra är AIK:s pojklag. Eftersom han är en - trots sin ringa ålder - inbiten AIK:are är valet ganska givet för honom. Jag bad honom dock att verkligen fundera över saken idag, det där med att spela i samma lag som sina kompisar kanske inte är så dumt liksom. Men han ba "Nej. Jag ska börja i AIK. Men de andra kanske värvar mig sen när de ser hur bra jag är".

Jag undrar om han kommer bli förvånad efter sin första match när det inte står några reportrar där och vill intervjua honom. Eller när han inser att han kommer få cykla till matcher och inte åka chartrad buss med resten av laget.

Det kommer bli en spännande höst för oss alla det här, det känner jag på mig.

Vadå, spelar inte femåringarna i Allsvenskan?!

Julius är mycket exalterad över att han ska börja spela fotboll till hösten. Han har dessutom rimliga förväntningar på oss föräldrar inför detta, och det känns ganska skönt faktiskt. Om vi av någon anledning inte skulle kunna komma och titta på en av hans matcher är det helt ok om vi tittar på den på tv efteråt till exempel.


fredagen den 18:e maj 2012

Fredag i bilder

Idag ville vi kolla in vårdcentralen här i byn, så Charles sportade den här looken:


Där fick vi lite medicin, läste lite sagor och passade på att kissa på vattentoalett.


Efter det vårstädade vi lekstugan. Ni vet, vi skurade bort sånt som nån ritat med krita på möblerna och sopade bort fjolårets tvestjärtsbajs. Sånt man gör hemma varje storstädning liksom:




Och så fikades det där inne:




Och Charles klippte gräset (i hans egen alternativa värld, i min värld drog han bara runt på en dockvagn. Men vem är jag att ifrågasätta det?):



Och sist, men absolut inte minst. Det här! (Bredvid grillen):



torsdagen den 17:e maj 2012

Lägesrapport

Flugorna är - för tillfället i alla fall - bortstädade från dasset och det luktar numera friskt och gott av Radar där.



Solklart

Men gud, jag tror verkligen att de är något på spåren här! En sån där platt och anorektisk mage kan ju faktiskt inte innehålla något annat än en bebis:





onsdagen den 16:e maj 2012

Ockuperat dass

Att komma till landet och se körsbärsträden stå i full blom var helt magiskt!




Ja, ni ser ju själva. Att upptäcka att dasset var fullt av cirka en miljon äckliga flugor var däremot mindre magiskt. Det får ni för er egen skull INTE se bilder på. Men vi kan ju bara säga så här - jag löste det där med kisseriet på annat sätt. Det får ni inte heller se bilder på.

Frågan jag ställer mig nu är därför: exakt hur mycket måste jag muta Björn för att han ska ta hand om det där ensam i morgon? Jag tänker att det är värt stora belopp.

måndagen den 14:e maj 2012

Alltså jag säger inte att Björn är dum, det gör jag inte. Inte rakt ut.

I helgen köpte jag bröllopsklänning! Björn tyckte att det tog lång tid.

Och ja, det tog ungefär 45 minuter från att jag tänkte "tja, om jag skulle svänga förbi här och kolla lite efter en klänning" tills jag hade provat, provat igen, valt, provat och betalat.

Men det är klart, man kan ju tycka att det är lång tid. Om man jämför med att köpa strumpor. Eller snyta sig. Eller om man bara är lite bakom. Då kan man också tycka det.


söndagen den 13:e maj 2012

Kiss eller sovmorgon

Minns ni det där om att vi bad barnen lite snällt att gå upp och slå på tv:n själva på helgmorgnarna? Det går i alla fall jättebra. Charles, som är den som vaknar först, gillar verkligen det där med att vara ensam uppe. Han brukar slå på tv:n, lägga sig tillrätta i soffan med en kudde och filt och titta på Bolibompa med sina nallar som sällskap. Och i morse kissade han själv också!

Över hela badrumsgolvet så att det rann in under tvättmaskinen. Och lika glad var han för det.

Själv kände jag väl att det kanske hade varit värt att bli väckt fem minuter tidigare för att kunna hjälpa honom på toaletten istället. Om jag ska utvärdera den här morgonen alltså. Men det är ju en svår balansgång det där, att välja mellan att få sova lite lite längre eller ha ett badrum som nu stinker offentlig toalett eftersom jag inte riktigt orkat rengöra under tvättmaskinen ännu.

Vi får vi se helt enkelt hur vi gör nästa helg.


lördagen den 12:e maj 2012

Min migrän och jag

Igår rivstartade jag helgen med ett rejält migränanfall. Känseln i halva ansiktet domnade bort och jag höll på att kräkas på t-banan på vägen hem. Mys!

Sen sov jag som om jag vore medvetslös i två timmar. När jag vaknade upp hade båda armarna somnat och jag hade förlorat uppskattningsvis tre liter vätska i form av dregel. På kudden. Ännu mer mys!

Sen fixade vi till oss, jag och migränen. Sminkade oss och bytte om och så. Och så gick vi på operan och såg La Bohème. Migränen tycktes uppskatta det, för den stannade kvar lite dämpat i form av huvudvärk och illamående resten av kvällen.

Och det kändes ju bra, att den uppskattade att göra saker tillsammans med mig (vanligtvis ligger vi bara stilla i sängen med neddragna persienner). Gemenskap är fint.



torsdagen den 10:e maj 2012

Stress

När jag började blogga var jag helt anonym. Men sen har det undan för undan liksom luckrats upp och nu är jag, ja jag vet inte riktigt vad jag är, bara semi-anonym kanske.

Och för det mesta är väl det helt ok, men ibland känner jag mig lite hämmad av det. Som nu, när det är så sjukt jävla jobbigt på jobbet att jag ibland ligger vaken om nätterna på grund av stress och tankarna tänks i ett sånt uppskruvat tempo att jag inte ens hinner med dem, då är det lite jobbigt faktiskt. För jag kan inte skriva om det här.

Såatte, jag är lite stressad just nu kan vi säga helt enkelt.

Hejdå!




onsdagen den 9:e maj 2012

Viktig fråga

Ikväll var Björn och jag på bjud-hockey (viktigt att nämna det så att ni inte tror att vi betalade 1500 spänn eller så för biljetterna).

Och det var ju kul och roligt och spännande och allt det där. Och så satt vi tillräckligt nära för att höra luften gå ur spelarna när de blev tacklade. Det var nog allra roligast.

Hursomhelst, nu var det inte riktigt det jag ville prata om utan det här:




Varför? Vuxna människor och allt. Varför går de runt med små pappershjälmar som ser ut som såna där vadderade hjälmar som förståndshandikappade människor med svår epilepsi har? FRIVILLIGT?! Är det något eftersträvansvärt eller?

Fundera över detta tills i morgon. Den som vet svaret hojtar till då.


Ps. Jag undrar också över det här med hur stor rymden egentligen är. Den som vet får gärna svara på det också.

måndagen den 7:e maj 2012

Vadå? Måste vi ha samma bröllop?

Vi planerar ju bröllop tillsammans, Björn och jag. Och det går bra och är konfliktfritt och allt det där. Mest tror jag för att vi av någon anledning planerar två olika bröllop.

På Björns bröllop ska gästerna hämtas med helikoptrar - en per gäst - och flygas till Örebro. Där ska alla få varsin lyxsvit på hotellet (som de inte behöver betala själva för alltså) och sen när de har checkat in kommer alla helikoptrar flyga dem till kyrkan.

På festen kommer det vara kockar som på plats tillagar en sjurättersmeny. Efter festen kommer limousiner att köra gästerna tillbaka till hotellet.

På mitt bröllop får varje gäst ta sig till kyrkan bäst de vill själva. Har de tur kommer jag ihåg att mejla ut namnet på kyrkan innan. Efter vigseln får de gå till fots (ca sex, sju km) till huset där festen ska vara. Där bjuds det på varmkorv och hembränt. Sen, tja sen får de väl ta sig de där milen till Örebro och hotellet (som jag hoppas för deras egen skull att de bokat själva innan) på något lämpligt sätt. Lifta?

Jag vet faktiskt inte vilket som kommer vara svårast - att få ihop de här två bröllopen till ett eller hitta två andra personer som går med på att gifta sig med oss istället för att vi gifter oss med varandra.

lördagen den 5:e maj 2012

Tips

Om man en gång köpt en viss tesort på grund av att det lät gott när man läste på beskrivningen men att teet sen egentligen var ganska äckligt - då är det rätt osannolikt att man sen tycker att det är gott ett år senare när man köpt det igen på grund av men det låter ju så himla gott på beskrivningen!

Just saying. Till mig själv alltså. Så att jag inte köper det en tredje gång.

fredagen den 4:e maj 2012

En kväll i maj ville Björn plötsligt sova på soffan en natt eller två

Att Björn hånskrattar åt mig och min tandläkarskräck och kallar mig curlad för att jag vill ha lugnande innan jag går dit nästa gång, det får honom ju inte att ligga på plus om vi säger så.

Det får honom inte ens att ligga på plus-minus-noll.


torsdagen den 3:e maj 2012

När SL tänker på mig


Ibland gillar jag SL. Som när de skriver fel på informationstavlorna på alla stationer så att det står "Ingen påstigning" fast det är ett vanligt tåg i trafik. Då får jag åka hem i en tom och lugn t-banevagn efter en jobbig dag på jobbet.

Det är fint.






onsdagen den 2:e maj 2012

En helt och hållet organisatorisk fråga

Ibland när barnen kommer hem med cirka femtio teckningar på en och samma gång och med ungefär samma motiv på alla (som eventuellt skulle kunna vara multifärgad spaghetti mot vit bakgrund) brukar jag spara dem i papperskorgen.

Jag hoppas de inte blir allt för arga för det när de blir äldre.