måndagen den 31:e maj 2010

Fördelar med att vara förälder 2:

Man kan även äta upp sonens tablettask som han fick i fiskdammen på kalaset i lördags.

Han trodde ju ändå bara att det var en tändsticksask.

söndagen den 30:e maj 2010

Fördelar med att vara förälder:

Man kan ostraffat neka sin son att ta fler majskrokar med argumentet "vi ska äta lunch snart" för att själv sen gå raka vägen ut i köket och äta några vaniljrån.

Det klär mig att vara den som bestämmer.

lördagen den 29:e maj 2010

Hellre måndag hela veckan lång


Äntligen helg! Alla är hemma, alla skriker på varandra och alla är på jävligt dåligt humör. Och så ser köket ut så här. Nästa vecka blir det ingen jävla helg. Då kör vi två extra tisdagar istället.

fredagen den 28:e maj 2010

Att gå hemma klär mig inte

Nej vad fan, det här går inte. Till hösten måste jag ha ett jobb. Det blir liksom aldrig roligt att skriva räkningarna varje månad, oavsett mängden vin man dricker innan. Det är inte ens i närheten av att vara roligt.

Och för att inte tala om min sociala kompetens snabba dalande, hur ska jag kunna fungera i en normal arbetsgrupp (där man skrattar tillsammans åt chefens befängda önskemål om övertid, konstiga människor på tunnelbanan eller kanske de där jävligt fula tallrikarna i lunchrummet. Ni vet, vuxensaker) när veckans höjdpunkt för mig den här veckan har varit när lillebror kröp omkring hemma med storebrors använda kalsonger på huvudet. Som jag hjälpte till att trä på. Och sen skrattade hysteriskt åt i minst en kvart.

Jag blir nog snart inlåst.

Hälsa barnen från mig.

Lite förhållningsregler på förekommen anledning

Tydligen är jag inte smart nog att ta hand om mina barn:

novadragon79 sa...

Hoppas verkligen att du skämtar annars tycker jag socialen ska komma och hämta dina barn du är helt klart inte smart nog för att kunna ta hand om dom.

Men jag måste säga att jag inte håller med. Bara för att jag rear ut dem på Blocket i tid och otid, planerar att knarka samt ge dem knark på barnkalaset om en vecka, ger dem varsin brännvinsklut att somna på varje kväll (orka långdragna nattningsritualer liksom) betyder inte det att jag är en dålig mamma. Jag gör ju faktiskt bara sånt som andra inte vågar utan bara tänker. För sån är jag. Alla är vi olika. Alla är inte lika modiga.

Därför tänkte jag nu att vi skulle säga som så att alla som inte förstår vad ironi och sarkasm är låter bli att läsa den här bloggen. Så slipper ni må dåligt menar jag. Och jag hoppas att du inte tar illa upp nu, novadragon, över att jag räknar in dig i den kategorin. Det är inget att skämmas över, det är faktiskt inte alla som förstår sånt. Precis som alla inte kan lära sig att klä sig snyggt eller läsa böcker utan bilder. Alla kan inte kunna allting. Din familj tycker säkert om dig ändå, de kanske inte heller förstår ironi. Och då passar ni ju jättebra ihop! Jag tvivlar inte alls på att ni har humor, den är nog bara på en lite lägre nivå.

Och jag vill ju inte att du ska gå runt och oroa dig över mina barn, novadragon79, för sånt mår man inte bra av. Då får man bara ont i magen, och det vill jag faktiskt inte att du ska ha. Ärligt alltså. Eller fan, är jag ironisk nu igen? Så himla svårt att veta, aaaah vad förvirrad jag känner mig! Inte ens jag vet själv alla gånger om jag är ironisk eller inte.

Så ska vi helt enkelt enas om att våra vägar skiljs åt här? No hard feelings från min sida! Och ni andra, är ni med på de här nya reglerna? Handen upp i såna fall!

torsdagen den 27:e maj 2010

Vägra se det positivt

Men herregud, är det här verkligen något att bli så upprörd över? Kunde de inte bara sett det som en chans till lite egentid mitt i veckan? Lyx om ni frågar mig.

Typiskt dagens föräldrar, så himla klängiga när det gäller deras barn. Aldrig lämna dem ensamma, alltid klema bort.

De får skylla sig själva sen när ungarna är 35 och vägrar flytta hemifrån.

Björn är inte familjens ekonomiska snille

Björn berättade häromdagen att han förlängt vår morgontidning i ett år.


- Jaha, vad bra. Vad kostar det då? frågade jag.

- Jag vet inte riktigt, men det var billigare än studentpris!

- Jaha, och vad är studentpriset då?

- Det vet jag inte. Det frågade jag inte.

- Nehe, ska vi betala allt på en gång eller tog du det på autogiro varje månad?

- Eh, det vet jag inte. Men det var billigare än studentpris!


Jag hoppas att inte studentpriset ligger på två miljoner i månaden. För då ligger vi risigt till. Och jag hoppas att jag kan få Björn omyndigförklarad snart så att han inte längre har rätt att ingå ekonomiska avtal på egen hand längre.

(Och om han protesterar mot att inte få bestämma själv längre så tröstar jag bara honom med att det är billigare än studentpris. Det tycks vara något han gillar).

Skönt att nån tar sitt ansvar

Jag är glad över att H&M har tagit sitt förnuft tillfånga och slutat med den här tramsiga "naturliga looken". Jag menar, om man inte får visa anorektiska modeller - hur ska man då veta att man inte duger?

Och hur skulle framförallt alla tonårstjejer förstå att de måste skaffa ätstörningar?

onsdagen den 26:e maj 2010

Själ mot våtservetter



Sälj din själ till djävulen och få.... Tadaa! 72 stycken -72! - våtservetter till det facila priset av 5 kronor. Ni hör ju själva, för bra för att låta bli.

Ärligt talat, vad ska de med Björns personnummer till? Mejladressen förstår jag, hej spam, men personnumret? Vad ska de göra med det? Teckna skumma avtal i hans namn? Sälja till människosmugglare och såna som gör falska pass? Eller tycker de att det är en sån jävla bra deal att man måste ange personnumret för att inte kunna bluffa och köpa fler förpackningar än vad som är tillåtet?

Jaja, hursomhelst har jag redan fyllt i den och tänker promenera bort dit i morgon. Det är ju inte mitt personnummer de vill ha.

Och 72 våtservetter för fem spänn är ju ändå 72 våtservetter för fem spänn!

tisdagen den 25:e maj 2010

Hets på dagis

Idag hade vi föräldramöte på dagis. Och inte vilket som helst, utan ett extrainsatt krismöte om en evakuering från lokalerna om så snart som tre veckor.

Det var jättespännande, lite som att vara på improvisationsteater eller så - man hade ingen aning om hur det skulle sluta. En pappa var jättejättearg och skrek upprört saker som "de är våra baaaaaarn, fattar ni inte det? Inte några jävla möööbler som ni kan flytta på hur som helst!" En annan (norrländsk) mamma ville inte att barnen skulle behöva gå över vägen på det andra stället, för i Stockholm vet ju alla att det finns blådårar överallt som kör tokfort.

En tredje pappa ville sätta barnen i containrar. Oklart dock om han menade såna med fönster eller inte och vad han tyckte att det skulle ge för vinning.

Själv röstade jag för att vi skulle börja skicka med barnen pengar varje vecka (de tillfälliga lokalerna - som inte blev containrar - ligger väldigt nära Solvalla) så att de kan börja tjäna ihop till dagisavgiften själva.

Av nån anledning skrattade folk mest lite artigt åt mitt förslag. Själv tycker jag att det var bra mycket bättre än containrar, men folk kanske var oroliga för att barnen bara skulle spela på fel hästar och förlora alla pengar istället.

Grattis till oss

Idag firar vi sex år tillsammans.

Jag köpte lite lösgodis* (till oss båda) och Björn köpte röda rosor och praliner (till mig).

Det känns bra att vi lade oss på ungefär samma nivå, så att inte den ena köper för mycket mycket mer. Det blir lätt så pinsamt då.


*Som vilken vanlig tisdagskväll som helst.

måndagen den 24:e maj 2010

Jordens undergång

Två främmande tonårstjejer frågade mig idag om jag trodde att världen skulle gå under år 2012. Efter att ha hånskrattat dem rakt upp i ansiktet svarade jag ett kort "nej" och gick vidare.

(
Eller ja, typ så. Jag kan ha varit trevlig också. Det är så svårt att minnas sånt som hände mer än en timme bakåt i tiden).

Hursomhelst, Björn påstår att det finns nån gammal indiansk myt som säger att jorden ska gå under då, och tydligen har de där indianerna haft rätt förut när de förutspått saker som krig, naturkatastrofer och Carola. Och att tonårsbrudar skulle gå runt med vippiga kjolar kortare än rumpan (själv hade jag bara sedesamt knälånga kjolar när jag var 18. Absolut. Och så drack jag aldrig alkohol, svor inte samt tyckte att alla lektioner var roliga. Men det hör inte hit nu).

Men jag tror inte att jorden kommer gå under då, jag tror att hela 2012 kommer passera utan att vi märker minsta lilla skillnad. Däremot finns viss risk att åtminstone delar av Skandinavien ligger risigt till nästa lördag. Då ska vi nämligen har treårskalas med upp till åtta ungar här hemma hos oss. Jag undrar om jag kanske ska försöka få lite valium utskrivet till dess. Eller heroin kanske. Jag har hört att det ska vara effektivt.

Ingen känsla för mode


Vi måste uppenbarligen ta ett allvarligt snack om det här med accessoarer. Kamerafodral och röd hundmobil är INTE ok att ha i byxlinningen. Det kommer bara sluta med birkenstocktofflor med strumpor i i vuxen ålder.

söndagen den 23:e maj 2010

Skabb-pappa

Naturhistoriska riksmuseet med bland annat Julius idag. Fantastisk upplevelse (om man gillar hysteriska gatlopp till toaletten för att vissa personer inte kan komma på i tid att de är kissnödiga, vredesutbrott framför uppstoppade isbjörnar samt enträgna försök att låsa upp och öppna toadörren inifrån medan jag satt utom räckhåll för dörren och kissade).

Men det bästa var nog när han glatt pekade på en uppstoppad räv som i all sin glans var i full färd med att attackera en sork och påstod att det var mammaräven och sedan vände sig om och förklarade med samma självklarhet att den bokstavligt talat skabbiga räven i glasmontern bredvid var papparäven.

Om det sen hade nåt att göra med att Björn idag var så bakis att han knappt kunde prata låter jag vara osagt.

Snusktant

Det är synd om småbarnsföräldrar. Vi får oftast inte sova tillräckligt, har fula snorfläckar på alla kläder och kommer dåliga dagar inte ens ihåg om kylskåpsdörren öppnas inåt eller utåt (man blir inte direkt smart av sömnbrist och ständig stress).

Och extra synd var det om kvinnan i lekparken häromdagen. Hon hade nämligen helt glömt bort att sätta på sig trosor! Kan ni tänka er, då är man allt bra glömsk. Och inte nog med det, hon glömde bort att hon hade en kort klänning och att hon kanske inte borde böja sig framåt mitt framför Björn där han satt i sandlådan.

Björn däremot kommer nog inte glömma den incidenten. Själv funderar jag på att lägga ner ett par extra trosor i skötväskan att låna ut ifall jag skulle träffa på henne utan underkläder igen. Det skulle hon säkert uppskatta.

lördagen den 22:e maj 2010

Är man blind får man skylla sig själv

Björn tillrättavisade han mig idag när vi var ute och övningskörde för att jag släppte över en gubbe vid övergångsstället:

"Honom kunde du lätt ha klippt. Han var ju blind, han hade aldrig kunna se vem det var".

Jag vet inte riktigt hur mycket vi ska fortsätta övningsköra privat egentligen. Frågan är om jag kommer klara uppkörningen om jag kör över allt för många människor. Det beror kanske på vilket humör kontrollanten är på.

fredagen den 21:e maj 2010

Det är ju synd...

... att jag redan tagit studenten. Annars hittade jag det bästa förnedringsfotot ever i en gammal kamera idag. När jag väntade Julius fattade jag inte riktigt att det bara är en myt att man ska äta för två när man är gravid. Och man ska absolut inte äta för 14 personer som jag gjorde.

Jag gick upp minst 25 kg den graviditeten (från typ 55 kg, så ni som är lagda åt det hållet kan ju räkna ut en finfin procentsats om ni vill) och uppenbarligen försvann min intelligens i samma takt som kilona lades på. Maken till mer sinnesslö blick är svår att hitta. Jag står i vår klädkammare, förmodligen hittade Björn mig där en dag efter att han kommit hem från jobbet. (Antagligen hittade jag inte ut och stod väl bara där och stirrade på dörren med tom blick ända tills Björn upptäckte mig).

Men jag bjuder på det här hörrni, varsågoda. Beach 2010 känns plötsligt inte lika avlägset för er del va?



Förskolans dag

Igår var det tydligen förskolans dag (ärligt, när ska de lära sig egentligen att det heter dagis?) så det var något slags jippo ute på gården efter klockan 16.

Man fick köpa fika, försöka undvika att ens barn rörde vid en allt för mycket (tydligen är det ingen bra kombination att smörja in barn med kladdig solkräm och sen släppa ner dem i sandlådan. Tydligen är det en jättedålig kombination. Speciellt om föräldrarna har vit klänning på sig) och sen köpa nåt vitt papper med lite färgkludd på som de påstod att ens barn hade tillverkat. Köpa! Som om jag inte har nog med sånt här hemma. Kom igen när de åtminstone kan rita så att man ser vad det där, nu är det bara en massa streck.

Men man kan ju inte låta bli att handla när alla andra gör det, så det var ju bara att hala upp plånboken och betala. Jag hatar grupptryck.

Sen gick vi hem och bråkade för att alla var så trötta. Jag måste säga att jag gillar kanelbullens dag mycket bättre.

torsdagen den 20:e maj 2010

Miss i planeringen

Ååååh nej, vad jobbigt. Jag insåg precis att datumet då barnen har sitt gemensamma födelsedagskalas är samma datum som Vickan gifter sig.

Jag hoppas att hon förstår att folk hellre kommer vilja gå på vårt kalas. Ett 3+1-kalas smäller ju högre än en vanlig sketen vigsel liksom.

Big head

Kolla på bilden i förra inlägget. Seriöst, kommer han nånsin kunna lära sig att gå? Han har ju världens största huvud!

Hur håller man balansen med ett sånt liksom? Det kommer ju aldrig att fungera. Det säger ju sig självt att det är jävligt svårt att hålla balansen med en ettårings kropp och en vuxen jättes huvud. Han kommer bli förtidspensionär på grund av för stort huvud.

Stackars plutten, det kommer bli svårt för honom att ta en plats i fotbollslaget när han blir större. Vilken position spelar man på när man kryper?

onsdagen den 19:e maj 2010

Hörru, du sitter på något! Jaha, det var bara din säng.


Jag tror att Charles börjar växa ur sin säng. Men han får nog ha den ett tag till, sträcka ut sig kan han göra när han är vaken.

tisdagen den 18:e maj 2010

Man gör så gott man kan

Man skulle kunna säga att Björn och jag har lite olika ambitionsnivå när det gäller beach 2010. I morse klev han upp klockan fem och sprang nån mil innan jobbet. Själv lät jag bli att kliva upp igen när jag redan lagt mig igår kväll för att äta en smörgås (mest för att det kändes lite jobbigt att gå upp igen). Trots att jag kände mig lite hungrig.

Man skulle kunna säga att Björn är den som har högst ambitionsnivå. Eller så är man bara tyst och tar en kaka till.

Vem kan skrika högst?

Jag tycker att det är så härligt att båda barnen har hamnat i trotsåldern på samma gång. Mysigt när syskon gör saker tillsammans.

Adopteras bort till exempel.

Heja kungen!

Jag vet, jag är förmodligen sist i Sverige. Men fy fan vad roligt! Mina personliga favoriter är bild nummer två och fem. Tror jag. Eller allihop.

måndagen den 17:e maj 2010

Anmärkningsvärt



Ibland när Julius har dammsugit och torkat golven i hela lägenheten, tvättat fönster och skurat toaletten blir han så trött att han bara faller ihop lite varsomhelst och somnar av ren utmattning.

Detta är givetvis inte acceptabelt. För varje gång det händer gör jag naturligtvis avdrag på "lönen". Det blev inga popcorn till lördagsmyset den här helgen kan jag ju lova.

Vem vågar hoppa på?


Alltså jag vet inte. Antingen är han bara sjukt trendig och jävligt först med det här. En sån kille som de andra kidsen härmar och som sen när han blir stor får en astråkig egen bilaga till Aftonbladet där allt han kommer göra egentligen är att klippa ut och klistra in bilder på en massa kändisar och sen kommentera vad de har på sig.

Eller så är han bara knäpp.

söndagen den 16:e maj 2010

Om det trendiga med bajsblöjor

Det är ett jävla tjat på sista tiden om att föräldrar - särskilt i Stockholm - skulle skaffa sina barn för att ha som accessoarer.

Micke Leijnegard visar sig vara en synnerligen osympatisk person i senaste numret av Mama där han tjatar om att man inte "skaffar barn", för det är så ängsligt. Får man barn så får man. Mindre kul för dem som har svårt att få barn på egen hand bara tänker jag när jag läser intervjun, de får väl helt enkelt hoppa över sina provrörsbefruktningar. För man vill ju inte vara ängslig. Vidare är det ängsligt att skaffa för dyra och för trendiga barnvagnar också. De föräldrar som gör det har verkligen bara skaffat sina barn för att visa upp i alla fall. Som trendiga accessoarer.

Men ärligt talat, vem är så cynisk att han eller hon skaffar barn för att det är trendigt? De flesta av oss har nog planerat våra barn för att vi ville ha dem, för att vi av någon anledning tyckte att det lät sexigt med vaknätter, sömnbrist och läckande bajsblöjor på nya dyrjeansen. Andra fick dem på halsen lite mer oplanerat, men valde att köra ändå. Och vem älskar inte sin unge när den väl finns där? Det finns inget som säger kärlek mycket som en liten varm och svettig bebishand som försöker stoppa in dina fingrar i munnen för att bita hål på dem med sina sylvassa nya små tänder.

Så lägg av med det där jävla tjatet om att det är ängsligt och trendigt och att dyra vagnar bara är för att markera status. Barn är inga accessoarer. Punkt slut.

Själv skaffade jag mina för att få gratis hemhjälp. Och barnbidraget så klart.

fredagen den 14:e maj 2010

Läskigt



Sjukt obehagligt. Men varför valde döingarna att gå till attack mot just en fotbollsmatch? Det låter liksom så ologiskt i mina öron. Bryr man sig verkligen så mycket om fotboll även efter att man dött?

Kan det hända här i Sverige också? Björn, måste du verkligen gå på matchen nu på måndag?

Det har varit en lång startsträcka





Sweet! Den ene diskar och den andre sopar. Plötsligt kommer jag ihåg varför jag skaffade barn. Äntligen börjar det löna sig!

torsdagen den 13:e maj 2010

Skräppost

Gång på gång får jag en massa skräpmejl från nån som heter Thomas. Han vill ständigt ge mig en massa presentkort och andra roliga prylar.

Och det låter ju roligt och bra och framför allt snällt av honom. Han känner ju inte mig liksom. Men det är nånting som ändå får mig att tveka. Han vill hela tiden ha min mejladress. Är inte det konstigt? Han har ju för sjutton mejlat mig redan! Är han dum i huvudet eller? Lite efter?

Jag litar inte på personer som verkar vara allt för korkade.

Men annars hade jag nappat för länge sen.

Skål!

Ni har väl förresten uppmärksammat att det är folknykterhetens dag idag?

Vi ställer oss väldigt positiva till den typen av temadagar här hemma så vi har naturligtvis firat med vin.

tisdagen den 11:e maj 2010

Och jag skulle definitivt inte vara så dum...

... att jag bloggade om det.

Smygfoto från grannens skrivbord



Inte jag inte

Det hade varit ganska patetiskt att tycka så synd om sig själv att man gjorde en mini-sats av chokladbollar medan sambon var ute och sprang och sen åt upp dem direkt och diskade skålen så att alla bevis var borta när han kom tillbaka (vem vill bjuda liksom).

Tur att man inte är sån.

Om jag hade fått välja

Idag följde jag med Julius avdelning på dagis till Skansen.

Det hade varit mindre jobbigt att dra ut alla tånaglar på sig själv långsamt med en tång. Utan bedövning.

Men det är ju kul att umgås med sina barn en hel dag.

(Nästa gång väljer jag tången).

måndagen den 10:e maj 2010

Provocerande korkat



Handelsbanken testar nytt grepp och kör tjejkväll i morgon. Det tycker jag låter jättebra, modernt och fräscht liksom. Då kan man få lite sminktips, prata om hur mycket man måste tjäna för att ha råd med att fixa lösnaglar varje månad samt eventuellt lägga upp ett sparande inför ett senare ansiktslyft. Sånt som tjejer är intresserade av.

Nästa vecka är det tydligen aktieskola. Då ska de prata om saker som utdelning, värdeminskning och vinst. Guuuuuuu så tråkigt! Men det slipper ju som tur är alla tjejer att gå på, så det blir väl killarnas lott istället. Ha!

söndagen den 9:e maj 2010

Att vakna i Amsterdam

Jag gillar verkligen Amsterdam, det är en jättefin liten stad. Men jag skulle nog aldrig kunna bo här, för varje morgon när jag vaknar är jag så himla törstig och har så väldigt ont i huvudet.

Det måste vara något i luften här. Eller vattnet kanske.

lördagen den 8:e maj 2010

Multitasking


Man kan göra många saker med holländsk toalettrengöring. Bleka diverse kroppsdelar till exempel. Slå två flugor i en smäll liksom.

Multitasking


Man kan göra många saker med holländskt toalettrengöringsmedel. Bleka diverse kroppsdelar till exempel. Slå två flugor i en smäll liksom.

Vad är grejen?

Jag undrar lite vad det är holländarna döljer. Varför pratar de bara låtsasspråk? Det låter helt bisarrt när de talar, som om man blandat lite tyska och lite danska med en massa gutturala läten. Varför? Varför har de inget riktigt vuxenspråk?

Och det ser ännu värre ut i skrift. På cigarettpaketen står det till exempel: Roken is dodelijk. Varför har man satt femåringar som knappt kan skriva att författa den texten? Så himla himla märkligt.

Men hundarna går som sagt på pottan här, så de är ju inte helt ociviliserade.

fredagen den 7:e maj 2010

God morgon Amsterdam!


Här bajsar hundar på potta och gör tummen upp när de är klara. Känns civiliserat tycker jag.

torsdagen den 6:e maj 2010

Resfeber deluxe

Nej men hörrni, vad håller jag på med? Åka till Amsterdam bara så där utan barnen. Jag är ju galen. Hur kunde jag tro att jag behövde vara ifrån dem några dagar? Jag kommer dö långsamt, en liten bit dag för dag.

Tänk om jag inte klarar mig hem igen? Tänk om något händer mig? De är ju så små, de kommer aldrig komma ihåg mig när de är vuxna. Björn, om det värsta skulle inträffa är det viktigt att du håller mitt minne levande. Jag vill att du berättar för barnen om mig: om hur snygg jag var, hur smart och rolig jag var. Om hur jag hade karaktär och bara åt nyttigt och aldrig godis, möjligtvis en liten mörk ekologisk chokladbit om jag var riktigt riktigt sugen. Om hur jag varje månad skänkte hälften av alla mina pengar till föräldralösa barn i Djursholm. Att jag aldrig slog ihjäl myggor, getingar eller myror. Att jag istället hjälpte dem ut om de råkat irrat in sig hemma hos oss. Jag vill att du berättar att jag tränade ofta, att det var viktigt för mig att hålla mig i form och leva sunt. Att jag alltid vårdade mitt språk och aldrig svor värre eder än vad som sägs i Astrid Lindgren-böcker.

Men du behöver inte överdriva och måla upp mig som ett helgon, det är ok att berätta att jag ibland faktiskt hoppade över ett träningspass om jag hade feber till exempel. Eller att jag ibland föll till föga och gick med på att äta pizza till middag (dock enbart hemgjord sådan tillagad på ekologiska råvaror).

Men framför allt vill jag att du berättar för dem hur mycket jag älskar dem. Att de är det finaste, underbaraste och bästa som nånsin hänt oss.

Äsch, jag kanske borde stanna hemma istället? Strunt i Amsterdam liksom, hur kul kan det vara där en helg?

Plask plask

Ibland undrar jag lite varför jag skaffade barn. Som när jag står och rullar köttbullar och är alldeles kladdig om händerna av köttfärs när jag vänder mig om och ser min bebis sitta i en pöl av sitt eget kiss och plaska med händerna i det. Och sen stoppa händerna i munnen.

Då känns plötsligt singel, barnlös och partyprinsessa på franska rivieran väldigt lockande. Eller för all del varför inte singel, barnlös och galen med 100 katter i en liten etta. Same same liksom.

onsdagen den 5:e maj 2010

Mot studentlivet!

Ikväll har jag varit på middag hemma hos en kompis. Varken han eller den andra kompisen som var där har barn. Så. Jävla. Skönt.

Faktum är att jag fick mersmak. Jag tror att jag skiter i det här familjelivet och drar till Amsterdam i helgen istället. Studentliv där låter av någon anledning så mycket mer fartfyllt än familjeliv i en förort till Stockholm.

Om jag är nykter nog kanske jag bloggar därifrån. Annars får ni hålla till godo med vad jag presterar i morgon.

En hel helg utan majskrokar och obligatoriskt barnskrik vid middagen. Lovely. Vi får se om jag kommer hem på söndag eller inte.

tisdagen den 4:e maj 2010

Om vikten av att kunna vara avslappnad i hallen

Julius måste alltid hänga upp sin fleecetröja och jacka själv när han kommer hem från dagis, det är dealen. Och det är han med på. Men idag gick det inte.

- Julius, häng upp jackan nu.
- Nej, jag kan inte. Jag är blyg.

Och herregud, så här kan vi ju inte ha det. I helgen får vi anordna ett lär-känna-din-jacka-seminarium. Och kanske en workshop på temat "Så umgås du avslappnat med dina ytterkläder". För inte kan grabben gå runt och vara blyg inför sina ytterkläder. Det går ju bara inte.

Alternativet är en föreläsning om gångbara och icke gångbara undanflykter.

Tur att jag inte var borta längre

Idag gick jag på toaletten jättejättesnabbt. Och lämnade Charles obevakad i vardagsrummet. Det var jättejättedumt. På den lilla stunden hann han plocka bort volymhjulet från förstärkaren samt ändra från tv till radio på digitalboxen. Jag hade ingen jävla aning om hur jag skulle ändra tillbaka så jag fick ägna säkert tre minuter av planlöst tryckande på fjärrkontrollen innan jag fick tillbaka tv:n. Och vilka nervösa minuter det var, herregud. Svettigt värre.

Jag hatar när barnen är mer tekniska än vad jag själv är.

måndagen den 3:e maj 2010

Klart

Sådärja. Nu har jag deklarerat. Känns skönt att vara ute i god tid.

Sista-minuten-personlighet

Alltså, man gör ju allt för att slippa sitta i telefonkö. Det är ju det tråkigaste som finns, oavsett om man har högtalartelefon eller inte. Så därför har jag väntat till idag med att ringa till skatteverket om en avdragsfråga för deklarationen. För nu kan det väl inte vara så många som ringer?

söndagen den 2:e maj 2010

Bonniers trafikskola

Bonniers trafikskola blir så himla mycket lättare efter ett glas vin. Det måste ju betyda att man är en bättre bilförare efter att glas vin också? Den ska ju vara så väldigt realistisk menar jag.

Däremot undrar jag lite varför man har valt den dåliga Bengt Alsterlind-kopian som speaker? Tror de verkligen att man tar honom på allvar? Jag tror hela tiden att jag tittar på ett avsnitt av Hajk där man mot slutet av övningen ska bygga en fågelholk eller nåt. Känns så konstigt när man är mitt uppe i en övning om motorvägskörning. Vad har det att göra med fågelholkar liksom?

Nu förstår jag

Tydligen är det väldigt höga halter av pollen ute nu. Tydligen är det höga halter av just björkpollen ute nu. Så för säkerhets skull har vi sovit med öppet fönster hela natten, haft ett vädringsfönster i vardagsrummet öppet hela förmiddagen samt tillbringat hela eftermiddagen utomhus på ett släktkalas.

Och nu är jag eventuellt döende. Mitt huvud är på gränsen till att sprängas och kroppen fryser, värker och vill sova (dö).

Så jag antar att 24 betyder att jag är ganska allergisk. Känns bra att vi har rett ut den saken. Undersökt det ordentligt. Det är så jobbigt när man inte vet liksom.

lördagen den 1:e maj 2010

Learning by doing

Idag har jag lärt mig att det är skitsvårt (ja snudd på omöjligt skulle jag vilja säga) att starta bilen och köra iväg mjukt när handbromsen fortfarande är i. Det blir liksom inte bra. Och då försökte jag ändå jättemånga gånger.

I övrigt gick det faktiskt väldigt bra att köra idag. Det tror jag Björn tyckte också. Men det måste ha varit väldigt torr luft i bilen, för han var så törstig när vi kom hem igen. Han klunkade i sig ett helt glas vin på nolltid så fort vi kommit innanför dörren typ.